Läser morgonens världsliga nyheter på skärmen:
”Kris Jenner säger att otroheten mot Robert Kardashian är hennes livs största misstag. Dieseln blir fem kronor billigare. Svensk man skjuten i Bosnien. Artikel om artros. Svensk ishockeyspelare återvänder till Sverige. TV-stjärna hittad död i sitt hem. Karriär inom försvaret”.
Jag som vill läsa om situationen i Gaza får ”bläddra” länge: ”Sju ur gisslan i Gaza dödade i bombning”. Shit, lägg av!
Jag minns vagt något som Astrid Lindgren skrev om ”Denna dagen ett liv”. Och hittar det:
”Jag bara lever på och tycker att man ska behandla var dag som om den var den enda man har”.
Inte anade väl Astrid att ”den dagen, den enda”, 20 år efter hennes död, skulle se ut på det här viset?
När jag i ensamhushållet ska laga mat, börjar jag alltid med kylskåpet. En stor utmaning heter ”matrester”. Jag gör jag en grundlig inventering i detta kylskåp och skapar fantasirika rätter. Som i dag, pyttipanna av skinka, stekt ägg, stekt strömming, en matsked skagenröra, bäst före-datum någon gång i förra veckan – och kantarellsås!
Fullt ätbart och plötsligt mera plats i kylskåpet.
För cirka tio år sedan köpte jag en begagnad bil hos en bilfirma i Visby. Den hade gått cirka 7 000 mil och kostade drygt 16 000 kronor. Jag kör den fortfarande.
I en annons i tidningen (torsdag) annonserar en bilfirma ut fem bilar. Den billigaste, 2019 års modell, kostar 209 900!
Oroar mig över vår fasanflock. Tidigare har här, fridfullt lugnt, levt två hönor och en tupp. Inga problem. Men så plötsligt en solig dag för några dar sedan bestod flocken plötsligt av fyra hönor och två tuppar. Hur ska det gå? Flockdjur av alla de slag har väldigt svårt att komma överens när och hur de skall ”komma till”.
Det blir alltid slagsmål.
Ur krönikan 6 november 2000
Tre laxar i mina nät.
På stranden hittade jag en nästan helt livlös fågel. Den såg ut som någon slags mås med röd näbb, röda ben och tre tår. Vingspetsarna var nästan svarta.
Jag stoppade fågeln innanför jackan och bar hem den. Gjorde eld i öppna spisen och satte mig framför brasan med fågeln i knät. Efter en stund lyfte den på huvudet och sträckte på halsen. Gladde mig åt att den höll på att kvickna till.
Då vecklade fågeln ut benen, släppte en liten skvätt på mina byxor – och dog. Tragiskt.
Men han hade det i alla fall varmt och skönt när han lämnade denna jämmerdal, med ständiga oljeutsläpp till havs.