Ansvar måste tas i skolan också - faktiskt

Om man är så otroligt rädd för sin omgivning och för att bli smittad, då bör man hålla sig hemma. Det går att handla på internet, skriver Jenny Persson.

Jenny Persson

Jenny Persson

Foto: Privat

Krönika2020-10-23 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Barnen har varit hemma hela veckan. Mellanbarnet sedan torsdagen förra veckan. 

På tisdagen kom mellanbarnet hem och berättade att ett annat barn i skolan hade hostat väldigt mycket. På torsdagen hade hostandet flyttat hit. En vecka senare beklagade jag mig lite på sociala medier, över att behöva hålla två, i princip friska barn, hemma och att jag hade lust att skicka dem till skolan, vilket jag såklart aldrig skulle göra, men beklaga mig behövde jag få göra.

Genast fick jag ett mail från en lärare som påminde mig om att det finns lärare som tillhör riskgrupp och därför får vi absolut inte skicka sjuka barn till skolan. Jag påminde då tillbaka att jag också är i riskgrupp och att mitt barn smittades i just skolan, där ansvar också behöver tas. Faktiskt. 

Så går det runt. Runt runt runt. Jag lyssnade på en podcast där två kvinnor som bor i USA precis hade varit ute och rest inom landet och förfasade sig över en hel hög med saker, till exempel att planen var fullproppade. Trots att det alltså är emot landets restriktioner att just resa. Folk utsätter sig för risker och upprörs över andras oansvarighet. 

Jag har personligen kommit fram till att jag aldrig ska säga till en enda person angående sådant som gäller covid. Förutom barnen och människor i min absoluta närhet. En gång blev jag själv blivit tillsagd i kön i affären då jag, vimsig och yvig som jag är, glömde bort säkerhetsavståndet och kom för nära. Jag blev otroligt kränkt och skamsen. Och jag anser faktiskt att om man är så otroligt rädd för sin omgivning och för att bli smittad, så bör man hålla sig hemma själv. Man KAN faktiskt handla via internet. 

Men till skolan måste barnen gå. Det var inte jätteroligt när barnen blev sjuka förra veckan faktiskt. Som förälder i riskgrupp blir man ju rädd. Man pussar inte direkt ihjäl barnen. Man hoppar över godnattsagan. Man håller avstånd. Från sina egna barn. Samtidigt finns det mormödrar som inte har fått krama sina barnbarn på över ett halvår. Farmödrar vars barnbarn har gråtit då de nekats att få klättra upp i farmors famn. Familjehögtider som firats utan de äldstas närvaro. Vilken lättnad att restriktionerna lättade för de äldre i veckan.

En smart grej är faktiskt att testa sig. Imorgon får vi troligtvis svaret att barnen inte har covid och jag kan börja läsa godnattsaga och pussas igen.