Sitter under mammas gamla äppelträd på Ronehamn och skriver detta. Mosters tupp gal i huset bredvid och inne i köket kokar morsan betorna och potatisen vi köpte igår.
Vi körde raksträckan mot Näsudden och såg en skylt som pekade ner i skogen "blommor och potatis" stod det och där kunde man plocka hur mycket blommor man ville och betala per hekto. Som en dröm.
Nu sitter jag här under äppelträdet och planerar upp dagen. Kusinerna och kusinbarnen vill åka och bada. Det blir nog Herta. Ingen av oss har varit på Herta på hela sommaren för det har ju inte varit någon ide. Inte heller har vi varit på Kneippbyn som vi brukar.
Inte i Sandviken. Inte har vi ätit någon våffla Kappelshamn och inte heller badat på någon annan strand än den där vackra, dit det inte finns någon skylt. För första gången någonsin har vi inte varit på Fårö i år.
Det gör inte så mycket egentligen, vår tid kommer ju nu. Sensommar och tidig höst är bäst. Lugnets och rons tid. Och nästan alla som bor på Gotland gillar lugn och ro. Det är liksom därför man bor här.
För den sakens skull inte sagt att det har känts alldeles magiskt de två gånger under sommaren som jag vandrat in på Stora torget. Att det kan finnas så mycket folk! Efter allt som varit med isolation och avstånd och munskydd. Att det kan finnas så många människor! Men dansa fick vi inte. Musiken var hög men stilla fick vi sitta vid våra bestämda bord. När ett ungt par började dansa med varandra ute på torget bröt jubel ut.
När man väl reste sig upp och skulle gå hem hade man själv inte fattat att man var onykter. Onykterhet märks inte jättemycket när man sitter helt still. Kanske var det därför Kallis och dess gäster stötte på problem i år. Att sitt-supa har sina svårigheter.
Vi gjorde som många andra och semestrade inomlands. Gjorde en bilsemester mellan olika öar. Öland, Käringön, Hisingen och Yxlö hann vi med. Det är nyttigt att vidga sina vyer och varje ö hade sannerligen sin charm. Men att köra av båten till sin alldeles egen ö, det slår ändå oftast det mesta.
Ja vilken sommar det har varit. Lillpojken lärde sig både simma och läsa. Har klämt flera kapitelböcker för mellanstadiebarn på en sommar. Mellanbarnet flängde hela stan runt på cykel med kompisar hela sommarn och storasyster husbilade med pojkvännen och hans familj. Maken genomförde fler hemmaprojekt än någonsin och jag tog igen de förlorade året och har träffat kompisar och släkt och pratat ikapp.
Ingen människa är en ö.