Kliver på stolar och hänger upp adventsstjärnor i fönster.
Något har hänt sen i fjol vid den här tiden.
Stolarna har blivit högre och direkt livsfarligt ostadiga.
Julmarknadernas tid. Det är då och där man träffar folk som annars inte syns till så ofta. Min släkt bor i huvudsak på norra ön och få dem att åka hit ner är i det närmaste omöjligt. Det är för långt. Det skulle inte förvåna mig det minsta, om de frågar om jag kan rekommendera något bra ställe på vägen där de kan övernatta när/om de ändå ger sig ut på en sådan resa.
Därför är det bra med julmarknader. Nu senast på Wisby Strand träffade jag inte mindre än sju släktingar. De mådde i stort sett bra och såg ut ungefär som förra gången vi träffades. Lite skrynkligare, några utbytta höftleder, problem med knän och gott om hörapparater. ”Kom och hälsa på någon gång! säger jag. Och de svarar som de brukar:
– Ja... vi får se.
Där, i julmarknadsvimlet säger flera att de håller med mig i min kritik om den militära upprustningen av Gotland. Men det är väldigt känsligt att uttala sig negativt.
– Att kritisera är ett bra sätt att skaffa sig ovänner, så jag har valt ett tiga, säger en kvinna. En annan berättar om det ilskna svaret hon fick när hon uttalade sig negativt om upprustningen för en god vän: ”När det brinner i ditt hus, ringer du inte efter brandkåren då?”
Och en frågar om någon politiker hört av sig. I förra krönikan frågade jag: ”Är verkligen ALLA gotländska politiker positiva till upprustningen?”
Nej, det har varit tyst.
– Det är i så fall första gången som alla politiker, oavsett partifärg, är överens, säger en man. Och tillägger: ”De vågar inte kritisera.”
Reser till Stockholm, en dag och en natt. Träffar min cancersjuke kompis och tillsammans går vi på kvällen till en restaurang där det är fest för gamla Expressen-medarbetare. Sista torsdagen i november varje år träffas vi och dricker öl och blir nostalgiska. Vi säger inte att journalistiken var bättre förr, för det var den inte. Men vi hade mycket roligare än dagens stackars ”murvlar”, som jobbar häcken av sig för att få behålla jobbet.
Bortrationaliserade blev aldrig vi.
Citat ur GT:
”En 22-årig man åtalas för förargelseväckande beteende sedan han ska ha urinerat "inför allmänheten", som det står i åtalet. Detta ska ha hänt i centrala Visby i juli i år”. Bevis: Vittnesmål från polis och fotobevis.
Åtala mig också! Vid besök i staden nyligen tvingades jag i panik ”lätta på trycket” nära Kruttornet.