Eftersom jag i allra högsta grad är en del av den, som uppfostrare av barn, tänker jag på den väldigt mycket. Och pratar om den väldigt mycket.
"Så här gjorde/tänkte aldrig våra föräldrar", kan vi utbrista, i min generation, när vi pratar om föräldraskapet.
Jag är inte dummare än att jag förstår att våra föräldrar sa exakt likadant när vi var små. Att ta en heldag ledigt från plikter och måsten på sommaren för att åka till Kneippbyn med barnen, herregud! Så gjorde aldrig deras föräldrar!
Ja, våra föräldrar rörde sig också framåt, liksom alla generationer före dem. Föräldraskapets normer förändras och utvecklas, liksom allt annat i samhället. Men att barn får det bättre och bättre och överlever i större utsträckning är samhällets viktigaste grej. Måste vara det viktigaste.
Jag märker det i skolan och förskolan. Hur dagens skolform med stora barngrupper och få vuxna, klingar ostämt mot föräldrars sätt att uppfostra sina barn. Hur barn som på sin fritid blir sedda, lyssnade på och vars föräldrars liv styrs efter dem och deras intressen och behov, sedan tvingas till en skolmiljö där de i de stora grupperna tvingas lägga egna behov och identiteter åt sidan och anpassa sig som en i mängden.
Hur svårt det är för föräldrar, vars liv ju också styrs utefter barnens behov, att lämna sina barn till de omständigheterna, ofta med känslan att barnet inte får vad det förtjänar.
Arbetsmarknaden har inte heller hängt med. Varje dag läser jag i tidningen om branscher som skriker efter folk. Ungefär lika ofta hör jag berättas om ungdomar som inte ens blir kontaktade efter inskickade arbetsansökningar. Om sommarjobbande ungdom som behandlas som skit. Om praoelever som blir behandlade som luft eller som skit. Och sedan gnälls det på att det inte finns folk.
Det är ju som det ska vara. Att barn blir sedda, lyssnade på och får sina behov och intressen tillgodosedda är det normala, det naturliga och så som det ska vara. Att arbetande ungdom blir behandlade med respekt och försiktighet med tanke på deras unga ålder lika så. Och snart blir de vuxna alla de här barnen.
Som vet sina värden. Som fått lära sig att inte ställa upp på vad skit som helst. Uppfostrade av föräldrar som inte tolererat att barn lider eller har det svårt när de går till platser som de enligt lag eller samhällsnorm är tvingade att gå till (förskola och skola och så småningom arbete). Förändringens vindar blåser.