Eftersom bokrean är aktuell så vad vore mera passande än att skriva om böcker? På den tiden det begav sig så handlade jag en ansenlig packe hos W & P varje år. Numera besöker jag Almedalsbiblioteket, vars utbud är enormt. Och gratis. Det blir också ett och annat inköp hos Gåvan som återfinns på övervåningen till det gym som jag dagligen besöker. Begagnad litteratur till lågpris.
Det är också ytterst passande att i detta sammanhang tipsa om en bok som delvis handlar om stölden av en mycket värdefull bok. Boken som handlar om boken har undertiteln ”Mannen som plundrade det svenska kulturarvet” och handlar om en gotländsk arkeolog som sägs ha stulit Isaac Newtons ”Principia”. Enligt författarna stal arkeologen boken på Säveskolan i Visby och fick den såld i London för nära en miljon, omräknat i svenska kronor. Kan inte på rak arm säga när jag senaste läste en så intressant bok. En helt ofattbar historia som delar av öns kulturelit kände till, men av olika anledningar valde att blunda för. Läs den!!!
Mera böcker. Nu har jag för andra gången gett mig i kast med den gotländske författaren Göte Nilssons bok, Kanonen. Första gången var för drygt 50 år sedan, då boken kom ut. Göte och jag jobbade på Gotlands Allehanda på den tiden. Med skammens rodnad på kinderna fick den unge typografen från Barlingbo erkänna att han inte riktigt hängde med i handlingen. Femtio år senare kvarstår denna rodnad…
För nära ett år sedan, efter sista avsnittet av Veckans brott, valde jag att avyttra min TV-apparat eftersom Leif GW Persson ämnade hoppa av. Fick en bra slant för den och även en nätt summa i retur på inbetald TV-licens. Vad jag inte visste då var att licensen i dåvarande form (2 400 kr/år) skulle halveras och i stället läggas på skattsedeln, så att alla får vara med och betala. Numera betalar jag alltså TV-avgift utan att ha någon TV. Rättvisan i detta kan diskuteras. Tänk om alla skulle betala bilskatt, även dem som inte har någon bil.
Bitter? Nej för tusan. Det finns alltid saker som väger upp det negativa. Som gör en på gott humör. Av utrymmesskäl kan jag bara nämna två. Katthemmet är räddat, det gläder mig, liksom förslaget att införa en besöksavgift på tjugo kronor, att tas ut av alla som besöker Gotland. Äntligen! Borde ha införts redan på den tiden då Göte Nilsson satt och putsade på Kanonen. Som en motvikt måste jag få nämna något som gör mig spyfärdig, den årliga semmelätartävlingen. Nu är jag inte kund i den butik där detta skabrösa evenemang går av stapeln. Om jag så vore, så hade jag bytt ställe för min veckovisa proviantering. Omgående. Nota bene, har inget emot semlor i sig.