Det var så mycket snor förra veckan. Det har överlag varit mycket snor de senaste veckorna. Dagliga rapporter. "Idag är mitt rinnigt" och " idag är det blodblandat". Det har varit många sovstunder. Plötsliga insomningar lite hipp som happ under dygnet. Det har varit trötta och hålögda barn som återvänt till skolorna efter långfrånvaro och överösts med plugg.
På grund av egen sjukdom och sedan alla kompisars sjukdom har det sociala livet påverkats å det grövsta. Vilket lett till något som terapeuten kallar för "dåligt med syre".
Luften, liksom tankar och idéer har liksom stannat av, precis som den gör efter fjorton dagar på "Lost"-ön och i "Big Brother" ungefär två veckor efter premiär. När alla liksom myst ihop sig, lärt känna varandra och hittat en balans. Så har vi haft det här i huset den senaste månaden. Fem mysklumpar som liksom myst ihop sig. Som glömt hur livet är när man behöver förhålla sig till saker som utmaningar eller andra människor.
Förra veckan när allting handlade om biskopen skrev jag en så brutalt opassande text att det inte var klokt och jag insåg det inte förrän jag var i full färd med att klistra in den i ett mail till Malin på redaktionen. Jag hann lyckligtvis dra i handbromsen i tid och vi fick ta en paus ifrån varandra, ni och jag.
Några andra ämnen jag, på fullaste allvar, har börjat skriva krönika om sedan dess:
* Är inte hobbyn fågelskåderi en hobby man önskar att ens egen son skulle få upp ögonen för? Istället för hockey och dataspel och jakt och alla andra mer eller mindre våldsinriktade hobbys som finns i utbudet för pojkar. Att stå i naturen med en kikare och kolla på fåglar. Är det inte egentligen vad alla pojkar och män borde ha som hobby?
* Om det faktum att alla andra män på jorden känns lite onödiga efter att man bildgooglat Pete Doherty och Carl Barat en stund.
* Efter att ha upptäckt att komikern Johanna Nordström blivit tillsammans med en gotlänning skrev jag en halv text om "den gotländske mannen" och hans förmågor. Clara Henry hade också en gotländsk pojkvän tidigare och jag försökte få ihop en trött spaning om att gotländska män på något sätt skulle vara särskilt bra på att stå bakom starka och framgångsrika kvinnor.
* Det faktum att min hörsel kraftigt försämrats sedan jag hade covid. Jävlar vad spännande!
Detta är alltså vad covid gjorde med mig. Förvandlade mig till en trögtänkt, halvdöv, smått sexistisk spillra till kvinna. Nästa vecka är jag tillbaka! Kanske med en rafflande analys om hur pop-punkbandet Green Day eventuellt påverkade mitt tidiga feministiska uppvaknande!