Jag känner personer, åtta mil från Visby, som regelbundet kör bil till stan och handlar mat.
– Nära 100 kronor billigare för en välfylld matkasse än i den lokala affären, berättar en ”matpendlare”.
– Men 16 mil fram och tillbaka och bensinen är svindyr, invänder jag.
Mannen funderar en stund innan han svarar:
– Jag passar samtidigt på att uträtta en del andra ärenden, säger han.
– Buss? svarar jag.
Han tittar på mig en lång stund innan han svarar.
– Jag har inte suttit i en buss sedan jag åkte skolbussen!
Ur krönikan 17 mars 2003:
En av mina söner påstår att det bara är vi äldre som tycker att det är intressant att föra långa diskussioner om vädret.
– Pratar ni ungdomar aldrig om väder?
– Nej.
– Det tror jag inte på, säger jag.
– Jaha, svarar han och den tänkta diskussionen stendör.
Men ändå, vi har ju haft några riktigt fina nästan vårdagar och det håller kanske i sig.
Det är väl intressant?
Dock denna dag blåsigt och snöblandat regn. Jag som tänkt beskära äppelträdet (Ingrid Marie), elda kvistar, planera vårsådden, suckar och funderar på att i stället elda i kaminen inomhus. Som tröst.
Då kommer hon som jag är nästan 8/10-boende med.
– Det har kommit upp en vitlök! säger hon.
Mats Rosin i Umeå, min nordligaste läsare, hör av sig angående förra veckans krönika. Jag berättade om mina frukostvanor. Kaffe, löskokt ägg, rökt korv, marmelad... bland annat. Mats frågar: ”Har du slutat med leverpastej och surgurka? Har för mig att du beskrivit det som din standardfrukost?”
Surgurkan, jisses, den har jag glömt!. Går ner i källaren och öppnar hinken från i höstas. Oätbart.
Fotbollssäsongen i byns nya sportbar har just startat. Hammarby knäckte AIK i Svenska Cupen. Ett spett, som försvann tidigt i höstas, återfinnes nu på en plats där jag letat minst hundra gånger... fyra, fem i alla fall.
Snart är det påsk.
Är det verkligen sant att solen går upp och ner vid exakt samma tid året runt, årtusende efter årtusende?
Denna soliga morgonen 06:00 respektive 17:51.
I samband med ett tillfälligt mindre obestånd och med en värdelös gammal potatisskalare inför ett större skalprojekt, satsar jag 75 kronor på Eurojackpot, med chans att vinna 445 miljoner.
Men oturen grinar mig i ansiktet. Den här gången.
Om jag någon gång vinner dessa 445 miljoner ska jag köpa en potatisskalare av guld.