Därför tycker jag att Postkodlotteriet är vidrigt

Jag vill börja med att gratulera alla er Visbybor som vid det här laget har fått utdelning på era postkodlotter!

Jenny Persson

Jenny Persson

Foto:

Krönika2023-04-14 08:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilken fröjd och vilken lycka såhär när Ica flaggat med två gurkor för femtio kronor och saften man brukade festa till det med har ökat med nästan 100 procent i kostnad på ett halvår! Vilken skön lättnad eller guldkant för er! Grattis!

Resten av den här texten kommer att handla om hur vidrigt jag tycker att just det lotteri ni har vunnit på är, men ta det inte personligt och vet att min glädje för er är uppriktig. Jag vägrar nämligen att gå med på skiten.

När Postkodlotteriet startade hade vi också lott förstås. Det hade ju nästan alla av pur skräck. Om jag inte minns fel använde de sig av det till och med, i reklamfilmerna i början. Människors skräck för att grannar, vänner och bekanta skulle få något och man själv skulle bli utan. Man gjorde reklam för ett spel som bygger på avundsjuka och missunnsamhet och skräck för att lämnas utanför, genom att använda sig av precis de känslorna. 

Det gör man förstås inte längre. Det blev kritiserat förstås och man fick tänka om lite. Numera heter det att man bidrar till välgörenhet. Hela 30 procent av lottsumman uppges gå till välgörenhet. 51 kronor. Wiho. Hur mycket som går till vd:s lön är oklart. 

2040 kronor om året får man betala för att slippa skräcken och oron över att vänner, grannar och bekanta ska vinna och inte man själv. Minst. Postkodlotteriet är kända för att vara duktiga på att ringa runt och pracka på sina spelare fler lotter. Och alla vet vilka de enda som svarar i telefon år 2023 är och det är inte samhällets rikaste grupp om man säger så. Det är pensionärer. 

Jag som snusar och mången gång fått syrliga kommentarer om att "har man råd att snusa kan man inte ha dåligt med pengar" kunde inte säga det bättre själv. 170 kronor i månaden, som en postkodlott kostar, är cirka elva liter mjölk. Eller nästan sju gurkor. 56 ägg. Cirka fem dosor snus. Att offra 56 ägg för att slippa se grannar, vänner och bekanta bli lyckliga utan att själv få ta del av kakan tycker jag är lite väl i dessa dagar.

Så vi har gått ur för länge, länge sedan. För jag vägrar gå med på skiten. Såhär på tisdagskvällen när detta skrivs sitter jag här och HOPPAS på att alla mina vänner och bekanta i norra delen av stan ska bli vinnare på torsdag. Och den dagen "grannyran" slår ner på vår gata ska jag vara den första som står utanför grannens dörr och gratulerar. Av hela mitt hjärta. Grattis!