Hemmansägaren och jag har haft små, vita knähundar i över 30 år. Det började med att vi var hundvakt åt små hundar när vi studerade och sedan skaffade vi en egen, liten vit valp och på den vägen är det.
Vår första hund var en fin inkörsport till vårt nya liv när vi flyttade till Hablingbo, många ”hablingar” var nyfikna på den lilla vita vovven och stannade till och ville prata. Jag minns en gång när jag var ute och gick och en man i en förbipasserande traktor stannade och klev ur för att hälsa på hunden: ”Det var en oskapligt vacker liten hund, något sådant har jag aldrig sett i Hablingbo förr!” minns jag att han sa.
Egentligen är jag hundrädd men jag är inte rädd för mina egna hundar. Jag tror den här hundskräcken sitter i sedan barndomen. Då, för 50 år sedan på den gotländska landsbygden, var det många som hade hund. På den tiden stod hundarna ofta och ryckte i en lina eller skällde i en hundgård. När de kom lösa upplevde jag att de attackerade mig när jag kom på min lilla cykel. Det var stora hundar med breda käftar som sprang ifatt en och högg vilt omkring sig, som jag upplevde det. Jag var livrädd för dem och kunde cykla långa omvägar för att slippa bli utsatt.
Handen på hjärtat så har det hänt att även mina, små vita knähundar har jagat cyklister och skällt ut folk, tyvärr. Det är konstigt, uppe på Brukshundsklubben på Hemse uppför de sig exemplariskt och klarar alla svåra övningar de lär sig, som den förbjudna korven och liknande, men så fort de kommer hem så jagar de cyklister och skäller på grannarna. Det är något jag behöver jobba på.
I det mörka och tråkiga tomrum som vår lilla hund lämnade efter sig så hände det sig så att jag gick in på Kennelklubbens hemsida en kväll och hips vips så hade jag köpt en ny, liten vit valp! Så nu springer det runt ett litet vitt nystan här och ställer till med ofog. Den enorma livsglädjen en liten valp utstrålar smittar av sig på allt och alla. När hon kommer springande jätteglad med ett gammalt snytpapper hon hittat under soffan finns det ingen som kan låta bli att le.
Den här livsglädjen vill jag ta med mig in i 2023. Med hopp om många små lurviga hundar och fred på jorden vill jag önska alla läsare ett GOTT NYTT ÅR!