När ni läser den här krönikan är julen över.
Jag har för först gången tvingats nöja mig med en köpt, icke självhuggen julgran. Firat julafton med Babben. Gotlandsdricke (tre donatorer) har fått mig att sjunga ”Stilla natt” i fel tonart. Svettats i hemmabastun. Egen inlagd sill, men i övrigt det mesta köpt. Gråtit en skvätt. Och njutit över att inte längre vara ensam.
En fin jul.
Vår väg till havs har blivit dyr,
det är ”marknaden” som styr.
Och denna marknad
är förstås
inte till för oss
med rimligt krav
att hyfsat billigt
låta oss förflyttas
över detta hav.
Trist att läsa om Visby Ladies baskettjejer. 2004-2005 svenska mästare, nu hopplöst sist i elitserien. Tio spelade matcher, alla förlorade. 567-880 i poängkvot. Sista matchen före jul, endast fem ordinarie spelare tillgängliga på grund av ”två sjukdomar och annat”, läser jag på Ladies hemsida. Förre Ladies-stjärnan, 57-åriga Marie Söderberg fick hoppa in och spela. Vad tänkte hon då, tvingas spela på grund av detta ”annat”?
Årets sista julmarknad. Stora torget i Visby och jag var där med mina böcker. Söndag, kallt, folktomt och VM i fotboll på TV.
Jag sålde en (1) bok.
Pettersson i Hellvi:
”När man har vad man behöver får man klaga över nåt annat”.
Och katten.
Hon som kom till oss varje kväll när det blivit mörkt. Mager, utsvulten och sällskapssjuk. Vi döpte henne till Signe, vaccinerade och chippade henne, beredda att behålla henne, men helst inte. Inte just nu.
Då ringde telefonen:
– Jag har läst att ni tagit hand om en katt, jag hoppas det är vår! Barnen har varit förtvivlade, sade en pappa.
Och det var deras katt! Familjen hade flyttat från Burgsvik och inte tänkt på att katter vid flytt bör hållas inomhus en tid, för att vänja sig vid den nya bostaden innan de släpps ut.
Slutet gott och hon har nu fått tillbaka sitt riktiga namn. Lilja.
Snart är det nytt år igen. Och jag som äntligen börjat vänja mig vid det nuvarande! Tänk om åren istället varit dubbelt så långa, då hade jag bara varit drygt 40 år och hade kunnat planera framtiden lite bättre. Åka till Sibirien till exempel, vilket jag länge tänkt göra. Men nu? Nej!
Gott nytt år i alla fall, vi ”ses” på måndag nästa år!