Det vi ofta kallat machokultur. Men det är inte bara något som sägs ofta hemma hos oss. Det är också namnet på den studie som publicerades den 1 juni i år. Studien, utförd av Örebros universitet och Centrum för Idrottsforskning, visar att det helt enkelt finns ett samband mellan att vara man, idrottsutövare, uttrycka sexism och att utöva våld mot kvinnor.
Det innebär alltså inte att bara för att du är man och idrottar så använder du våld mot kvinnor, men det betyder att det blir oerhört viktigt vad idrottsföreningar, ledare och tränare gör för att motverka jargong, sexism och misogyna åsikter. Det gäller alldeles oavsett om det är en knattespelare eller en elitspelare.
Det kan till exempel handla om att en tränare frågar en tioåring om han är ”man eller mus” när barnet ber att få vila. Det kan handla om att en spelare på elitnivå utsätter en kvinna i klubben för en sexuell kränkning och att man inom klubben varken gör ett värdegrundsarbete eller en polisanmälan. Eller att herrlandslag tar tydlig ställning mot rasism, men inte vill engagera sig för varken damernas rätt till lika lön, för sexism eller stötta damerna i jämtälldhetskampen.
När en sådan här studie kommer, efter att vi i vår familj under nästan ett decennium arbetat för att få med idrottsrörelsen som en motor i arbetet för att få stopp på mäns våld mot kvinnor, så är det som en skänk från ovan. Vi blev exalterade. Minst sagt. Men om möjligt ännu mer exalterade blev vi av det faktum att RF-SISU Gotland (ihop med regionen och Länsstyrelsen) sökte och fick finansiering för att under två år sätta Gotland på kartan när det gäller att förebygga mäns våld mot kvinnor. Och inte nog med det. Vi projektleder arbetet.
Det innebär att allt från förskolor, skolor till vården och civilsamhället (med idrottsföreningarna i spetsen) kommer att få kunskapshöjning kring våld mot barn, mot unga och våld mot vuxna. Rent geografiskt kommer vi att främst hålla till på södra Gotland. Mest av allt därför att södra Gotland utmärkt sig genom att räcka upp handen på regionens fråga om de ville delta i ett arbete för att minska våld i nära relationer. De visade sig vara engagerade, ha vilja och dessutom ha en tydlig centralort där allt kan utgå från: Hemse. Vi ska helt enkelt bli absolut bäst i klassen på att förebygga, uppmärksamma och agera så att vi inte bara blir den vackraste platsen att bo på – utan också den tryggaste.
Under de närmaste två åren kommer vi att bygga en samverkansmodell som innebär att alla barn, unga och vuxna ska få möta samhällets aktörer med kunskap nog att uppmärksamma, fråga och agera vid oro för att någon far illa i sitt hem eller i sin relation. Barn, unga och vuxna ska därtill veta vad som är våld, hur de kan agera om någon utsätts och vart de kan vända sig för stod och hjälp.
Det är en unik möjlighet för idrotten att göra just det som rapporten visade: ta ansvar för att förebygga våld i nära relationer. Vi är övertygade om att det går att stoppa och förebygga våld när vi tillsammans bestämmer oss för det. Med idrotten som motor och med alla samhällets aktörer med i matchen kan vi flytta berg. Idrottsrörelsen kan om idrottsrörelsen vill. Och vi här på Gotland – vi både kan och vill!