I en trend på sociala medier filmar kvinnor världen över sina män när de ställer dem frågan hur ofta de tänker på romarriket. Sedan skrattas det gott åt de män som uppger att de till exempel tänker på romarriket varje dag, eller flera gånger i veckan.
De här männen anklagas av vissa debattörer för att vara män som låter kvinnor ta ansvaret för att tänka på väldigt många andra saker, medan de själva tänker på romarriket. Och visst är det så, att män, när de inte tar sin halva del av ansvaret för sådant man skaffat gemensamt, inte bara minskar kvinnors löner och tid för återhämtning utan också tar ifrån kvinnor möjligheten att stanna i tankar så pass länge att man hamnar i romarriket. Det är en allvarlig form av orättvisa som synliggörs.
Men jag undrar ändå, om anklagelserna verkligen riktas åt rätt håll denna gång. För precis som Sigge Eklund påpekar i sin och Alex Schulmans podcast, så är romarrikemännen män som tänker mycket. Att vara en person som kan intressera sig för då till exempel romarriket, innebär oftast att man är en nyfiken person som har förmågan att intressera sig för det mesta. Romarrikesmännen har således oftast koll på saker som härskartekniker, patriarkat och maktstrukturer, liksom de har koll på Julius Caesar.
Och vad vill man liksom leva med om inte en man som tänker mycket? Som kommer in från trädgården efter att ha varit ute och pysslat med något hemmagöra och kan berätta om något han tänkt på bakom gräsklipparen. En historisk händelse kanske. Eller kanske om en lösning på något som han klurat ut efter en stund ensam med tankarna. En man som tänker mycket är också en man som kan mycket. Och män som kan mycket är män som brinner.
Och är det något man önskar sig av livet så är det en partner som brinner. Brinnande människor är levande människor som känner livet i kroppen när de får hålla på med sådant som de älskar. Ivern i rösten på historienörden när man frågar hen om romarrikets uppgång och fall. Fågelskådarens ögon när man frågar om man får åka med på en tur. Datakillens oförställda glädje när man ber honom beskriva något system.
Att leva med en person med intensiva intressen innebär dessutom nästan alltid att man lever med en person som förstår ens egna behov av intressen. Jag vill drista mig till att påstå att män som ofta tänker på romarriket faktiskt är mer jämställda än de som aldrig gör det.
För det är nördarna, de manliga nördarna, som attackeras i hela romarrikes-grejen och nej, jag kan inte riktigt gå med på premissen. Nördarna är det finaste vi har. De mest levande, brinnande männen. Dem ska man inte skratta åt. Det är dem man ska gifta sig med.