Ens trygga, fina hemstad som jag skröt om så sent som i natt, när jag, efter 2,5 timmar i kön till Fåröfärjan efter en konsert på Gåsemora, äntligen rullade in i stan.
I bilen fanns vänner som valt att bo på landet och ibland när man pratar med folk som bor på landet så låter det på dem som att de tror att man är någon sorts stadsråtta bara för att man bor i Visby. Fast Visby ju knappt klassas som stad. Och jag pekade och visade dem. Där bor Gerd. Där bor Pernilla och Micke. Där nere bor lillpojkens kompis Cecilia. Jag känner folk här. Och folk känner mig. Och vi har koll på varandra och på varandras ungar och vi står lutade mot frysdisken där inne i vårt lokala Ica och pratar med varann och på kvällarna cyklar ungar runt överallt och kors och tvärs och allt är så lugnt och tryggt här. Sa jag. Och dagen efter mördades en kvinna på öppen gata här. I min lilla stad.
Dottern, som hunnit bli femton, har nyligen gått med i ett ungdomsförbund och gjorde under onsdagen sin första dag på Almedalsveckan som medlem. Hon hade gått upp tidigt. Hon hade samlat mod. Bara timmar senare blev hon tvungen att ringa hem och berätta att hon var okej. Hon hade inte sett något och hon hade vuxna i sitt sällskap. Men hon var bara några hundra meter ifrån där ett mord skett på öppen gata. På hennes första dag på hennes första Almedalsvecka som politiskt engagerad.
När ni läser det här är det fredag men nu är det bara sen, sen onsdagnatt. Och jag ska inte spekulera. Inte heller kritisera. Men bara precis tidigare i dag diskuterade jag och en vän psykisk status och politik. Hur vissa partier liksom BYGGER på psykisk ohälsa. Oro, rädsla, ilska och hat. Det är sådant som de flesta går till psykolog och får hjälp för. Medan andra gör politik av den. Och det är farligt.
Dottern uppmuntrades tidigare under dagen av sitt ungdomsförbund att gå runt och samla information, så det gjorde hon. Pratade med representanter från alla partier, även de allra längst ifrån det hon själv står för.
– Jag avskyr ju allt som han står för, men han var kul att prata med, sammanfattade hon mötet med en ung kille från det ungdomsförbund hon allra minst sympatiserar med.
Och jag hoppas att det blir så hon minns sin första dag som politiskt engagerad på Almedalsveckan. Hur möten med både likasinnade och oliktänkande fått henne att växa. Människors öppenhet, engagemang och vänlighet.