”Det enda som kan rädda oss är vi”

Vaknar ännu en morgon av ett hostanfall. Antingen mitt eget, barnens eller min mans. Som om någon rasande människohatande flyttat in i våra lungor och gör allt för att vända in och ut på oss tills vi står där och kippar efter andan.

”Det här gänget som skickar ut sitt raseri i sociala medier, som försöker slå sönder Europa, allierar sig med andra hyper-maskulina män som lider av samma åkomma; det fullkomliga maktbegäret“, skriver Nina Rung.

”Det här gänget som skickar ut sitt raseri i sociala medier, som försöker slå sönder Europa, allierar sig med andra hyper-maskulina män som lider av samma åkomma; det fullkomliga maktbegäret“, skriver Nina Rung.

Foto: Montage (Henrik Radhe/Matt Rourke)

Krönika2025-02-27 16:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skickar meddelanden mellan oss som smittats och undrar när helvetet ska ta slut. Och jag kan inte låta bli att dra en parallell till världsläget just nu. För det är ungefär så det känns. Som om ett gäng rasande hatande flyttat in i Vita huset och nu gör allt för att vända upp och ned på det vi alltid kunnat förlita oss på. Nu har vi hamnat i deras våld. För det är just våldet som är kännetecknande för det här hyper-maskulina gänget som nu tar beslut och verkställer en ny världsordning i snabbare takt än våra hostattacker avlöser varandra. 

Det här gänget som skickar ut sitt raseri i sociala medier, som försöker slå sönder Europa, allierar sig med andra hyper-maskulina män som lider av samma åkomma; det fullkomliga maktbegäret. Och jag tänker på hur ofta jag sett det. Men när jag mött det har det varit i liten skala. När jag utredde män som höll sina familjer i ständig skräck genom våldsutbrott och genom att använda psykiskt och fysiskt våld så mötte jag just det. Män som ville ha absolut kontroll över sin familj och som ansåg att de hade rätt att använda vilka medel som helst för att nå dit. Som tvingade barnen och kvinnorna att hela tiden balansera på äggskal. Om de sa så, hur blev pappa då? Om de gjorde så, hur skulle mannen då reagera?

Det finns en våldstyp som just utgår från att den som blir utsatt vet att det finns risk för våld och därför hela tiden måste kolla av. Kan jag prata med den här personen eller blir han förbannad då? Kan jag dansa på festen eller tycker han att jag bjuder ut mig och beter mig som en hora då? Kan jag tacka ja till jobbfesten eller kommer han tro att jag egentligen vill ligga med någon annan då? Det kallas för latent våld och innebär just att man trippar på tå med en konstant stress av att göra, säga eller bete sig ”fel”. Och det liknar det som händer med det gäng vi nu måste förhålla oss till. 

Ena dagen läser vi om hur Trump träffar Putin och hur de uteslutit det land som blivit invaderat. I nästa att Trump beskriver Zelenskyj som en diktator. En annan dag skriver Trump till Musk på plattformen X att han måste bli ännu mer offensiv och Musk svarar med ett ”Yes Mr. President” och dagen efter får statsanställda ett mejl om att de ska svara på vad de gjort senaste veckan – och om de inte svarar riskerar de att få sparken. 

De lägger sig i Tysklands val (och uppmanade alla att rösta på ett högerextremt parti) för att än mer oskadliggöra Europa. De plockar bort mänskliga rättigheter på löpande band. Transpersoner. Kvinnor. Immigranter. Alla får de sina rättigheter minskade eller helt raderade. Ingen går säker. Utom möjligen män som använt våld mot andra i blint raseri. 

De blir omhuldade, benådade, insläppta på republikanska konvent och hyllade som hjältar. Ett hyper-maskulint ideal som är fullständigt livsfarligt. Och samtidigt groomas vi alla in i att gå på äggskal. Vad händer imorgon? Vågar vi läsa nyheterna? Vad har hänt under timmarna vi sov (eller hostade lungorna ur oss)? Kommer Putin få stjäla mark och ska hyper-maskulina gänget visa att det lönar sig att vara brottslig diktator liksom de visat att det lönar sig att kasta all omsorg om andra, inte bry sig om mänskliga rättigheter och hånfullt kalla allt som handlar om medmänsklighet för woke. Hur kommer det påverka politiken här hemma? Kommer feminister, anti-rasister och transpersoner också här bli än mer utsatta? 

Eller kommer vi klara av att stå emot? Kommer vi våga eller har vi, när det valet blir vårt, blivit för normaliserade och vana vid att slå ned på grupper vi inte anser oss tillhöra? Låta hatretorik och rena påhitt bli vardagsmat också här? Och har vi, när det väl gäller, vant oss till den milda grad att vi inte tror att någon annan kan rädda oss utom just de som hyllar det hyper-maskulina och låter rädsla, våld och förtryck vara ledstjärnor? 

Mellan hostattackerna tänker jag på att de enda som kan rädda oss är vi. Vi som ännu ser det sjuka som sjukt, som ser de förvridna lögnerna och som bibehåller vår omsorg och medmänsklighet. Vi ska bara bli av med jäveln i lungan först så tar vi oss an de andra jävlarna som förpestar vår värld och försöker få makt över oss med våld sen. Vi ses där!