Under veckans träff med Gotlands tidigare beredskapschef, Christer Stoltz, betonade han ideligen att vi i media "inte ska skrämma upp folk". Hans ersättare på posten, liksom öns länsråd och flera andra, har uttryckt sig på liknande sätt.
Jag kan tycka att det är en självklarhet, oavsett ämne egentligen, jag har aldrig för avsikt att bidra till ökad oro i samhället. Sverige befinner sig inte varken i krig eller i nationellt kris- eller nödläge.
Däremot, som länsrådet uttryckte det i GT häromdagen, så kan "vissa världshändelser påminna oss" om sådant som krisberedskap. Därför har det talats mycket om till exempel skyddsrum – vilket föranledde att GT, precis som många andra medier, nu har gjort ett reportage på ämnet.
Det fanns ju också en del att informera om och reda ut, visade det sig, som det här med fastighetsägarnas (i många fall bristande) ansvarstagande.
Hemberedskap, alltså vad man bör ha hemma inför en eventuell kris, är också på mångas läppar just nu. Därför har vi skrivit även om det – för att det är aktuellt, för att förmedla vad som händer och hur människor tänker och agerar, men också för att ge information från myndigheter och andra insatta källor.
Inte för att skrämmas alltså. Inte heller för att bidra till osolidarisk bunkring, i det fallet – snarare tvärtom.
Visst är det så att många rubriker på samma gång, om krig och krisberedskap, kan göra en än mer illa till mods. Det är beklagligt om det upplevs skrämmande. Men vad vore alternativet, för oss som dagstidning och medieföretag? Att tona ner det som händer i Europa? Att ignorera alla tankar och frågor som just nu finns kring vår beredskap i Sverige?
De alternativen är, som alla säkert förstår, otänkbara. Det vore att lämna själva grunduppdraget för oss journalister.
Därför får vi kanske ta risken, att rapporteringen sammantaget kan få en uppskrämmande effekt på vissa – även om vi naturligtvis bör väga våra ord (och välja våra källor omsorgsfullt) för att undvika detta.
En del oro är ju dessutom befogad. När vi läser om kriget i Ukraina bör vi absolut bli oroliga – men i nuläget mest för dem som faktiskt är drabbade. Skänk gärna en slant för att hjälpa dem, via någon stödorganisation.
Artiklar om krisberedskap kanske också kan mana till handling och det är inte heller helt fel.
Även om vi absolut bör "hålla huvudet kallt", som MSB uttrycker det.