Inte heller funkar det att sitta i Stockholms innerstad och dravla om bönderna som dikat ur sina marker. Det funkar inte eftersom alla vet att du också har rest. Kanske till och med mer än många andra. Lika illa är det att sitta mitt inne i landets mest avgastäta område och kasta sten i glashus.
Det är exakt såna här grejer som gör att det går så otroligt segt med klimatomställningen. Det är att kasta tid i papperskorgen att hålla på och skylla på varandra.
Hörde en intervju med Gudrun Schyman som i år kandiderar till riksdagen för Klimatalliansen. Hon talade just om det här. Och hon talade länge om städernas miljöskuld och stora problem. Om det sinnessjuka i att köra bil när man bor på den plats där den absolut mest tillgängliga kollektivtrafiken finns och där avstånden är så korta att man ofta kan gå eller cykla.
Ändå väljer så många att köra bil att miljarder måste läggas på gigantiska vägbyggen i och runt städerna. Jag har faktiskt aldrig hört någon SÄGA allt det där, som jag själv har tänkt de senaste åren. Men sådan är hon, Gudrun. Hon vet att förena.
Feminismen fick också vingar under fötterna när hon talade om jämställdhetsarbete som något vi måste göra TILLSAMMANS, kvinnor och män. Och även om jag inte riktigt är med henne fullt ut i det snacket, så gav det i alla fall eko. Vi har enormt mycket att tacka henne för.
När det gäller miljön är det på vissa sätt svårare. Det finns alltid någon som för förtryckta människogruppers talan, liksom. Några starka i varje grupp. Men djur och natur och miljö har inte samma språk som vi och vi är väldigt dåliga på att försöka tyda det. Vi är dessutom alla beroende av förtrycket, på egentligen samma sätt som världen gjort sig beroende av förtrycket av kvinnan. Beroende av att hålla kvinnan på plats, så att någon fortsätter föda barn och sköta hus och hem och bära välfärden på sina axlar och leverera kropp och kön.
Så är vi alla beroende av utsugandet av planeten. Kapitalismen kräver.
Inte förrän storgubbarna och storkällingarna tar de tuffa besluten kommer saker börja röra sig. De RIKTIGT tuffa besluten som kommer gå ut över och påverka både bönder och innerstadsfolk, män och kvinnor, rika och fattiga. Och jag ser på inga sätt fram emot det. Och det kommer att bli ett jävla liv. Men har vi något val?