Att när man ser andra som kämpar lite extra i livet, då hjälper man till. Har man inte möjlighet att hjälpa till just då, ja då ser man åtminstone till att inte ytterligare försvåra livet för den som kämpar. Det är det minsta man kan göra.
Det låter naivt kanske. Lite sådär Nalle Puh:igt, töntigt och sossigt. Men ärligt talat så blir allting så himla mycket lättare om man bara har den inställningen. Och förhoppningsvis orkar någon ta ens egen rygg när man själv behöver den där stöttningen.
Jag brukar inte se dokumentärer om transpersoner. Inte heller brukar jag läsa böcker om, lyssna på radioprogram om eller ens befatta mig kring grejer där det talas OM transpersoner.
Istället försöker jag prata MED och lyssna PÅ transpersoner. Lika lite som det intresserar mig vad Per Persson och Sven Svensson TYCKER och TROR om till exempel adhd eller rasism eller kvinnoförtryck, intresserar det nämligen mig vad folk TYCKER om transpersoner.
Har man en gång börjat lyssna på transpersoner, så blir det hela väldigt lätt. Att födas som och växa upp som transperson är inte en lätt sak. Det är att likna vid många andra utmaningar som vissa människor ställs inför i livet.
Därför var det väldigt fint att läsa om Loui Sand, den första transpersonen att spela svensk herrhandboll. Loui avslutande sin karriär inom damhandboll för några år sedan för att göra en könskorrigering. Nu återupptog han karriären i ett herrlag istället och när första matchen skulle spelas ställde sig hela publiken upp när Loui kom in på plan. För att visa att de hade hans rygg. Det är så fint.
Även här på ön funderar många idrottsklubbar kring kön och trans och jobbar för att vara inkluderande. Precis som skolorna, vården och många andra instanser. Även privatpersoner funderar och jobbar på att öppna upp och ta in och förstå. Och det är fint och bra och viktigt.
Men man behöver faktiskt inte alltid förstå allting. Och egentligen gäller samma sak oavsett vilken kamp det handlar om. Vet man att någon kämpar så är man snäll.
Har någon berättat att den har eller har haft det svårt, så stöttar man. Kan man inte förstå hur det ÄR, så kan man åtminstone förstå hur det är att kämpa, för det måste vi alla göra då och då.
Och alla vet vad man behöver när det är tungt. Snällhet, är det enkla svaret.