Spanska fotbollsförbundets ordförande, Luis Rubiales begår ett övergrepp på bästa sändningstid inför miljoner tittare. Det han gör är oförsvarligt. Han, och han ensam, lyckas förstöra den enorma glädje som damerna kände. De hade precis vunnit VM i fotboll och inte ens det kunde de få ha ifred. Inte bara tog sig Rubiales i skrevet som någon slags segergest, utan han höll sedan också fast Jennifer Hermoso och tryckte sin mun mot hennes under prisceremonin. Helt utan samtycke eller samförstånd. Någon tvekan om vad som hände fanns inte eftersom allt kablades ut i realtid. Vad som hände sedan är däremot inget annat än ett spektakel som synade fotbollens absoluta toppskikt. Och det var inte vackert det vi fick se.
Det spanska damlandslaget fick se sin vinst överskuggas av en övergreppande man. Och vi alla fick se ett efterspel som kändes oerhört bekant. En man blir anklagad för att ha begått någon form av sexuellt övergrepp. Han vägrar ta ansvar. Istället förminskar och normaliserar han vad som hänt. Han säger att det var en liten puss i samförstånd och vem skulle avgå efter en sådan?! Istället får vi se en presskonferens där Rubiales står och upprepar att han inte tänker avgå och en sal full med främst män applåderar honom. Också damernas förbundskapten applåderar. Han som om någon borde stå på spelarnas sida.
Förbundet går ut med att de ska vidta åtgärder mot Hermoso som uttryckte att hon upplevde det som ett övergrepp. De skickade också ut ett pressmeddelande med en påhittad kommentar från Hermoso där hon säger att allt var ömsesidigt. De har utöver det gett sig på hennes familj för att hon ska ta tillbaka vad hon sagt. Det är alltså hon, den som utsatts, som man förminskar, kritiserar och hotar. Inget av det är heller nytt. Men det som är nytt är att många började agera. Inte bara sade 11 tränare i det spanska laget upp sig i protest mot Rubiales, 81 spelare vägrade spela för landslaget, spanska herrspelare tog bladet från munnen. Spaniens premiärminister fördömde både övergreppet och ursäkten och kvinnor gick ut på gatorna och protesterade. Plötsligt vände det spanska fotbollsförbundet. De uppmanar nu Rubiales att avgå skyndsamt. Och det kan ju tyckas som om de äntligen tog tag i både förnuft och ansvar. Men hade de tagit ansvar hade de sparkat honom. De är ju trots allt hans uppdragsgivare.
Omvärlden har reagerat och flertalet damlandslag har uttryckt sitt fulla stöd liksom det svenska damlandslaget. Men vårt förbund har varit tyst fram till nu. Det skulle dröja till efter att det spanska förbundet ändrat sig innan det svenska gick ut och fördömde. Det är inte att ta ansvar. Det är inte att ta tydlig ställning mot något som är totalt oacceptabelt, hänsynslöst och vidrigt. Det är att vänta tillräckligt länge för att alla ska se åt vilket håll det går. Och sen gå åt samma håll.
Några som däremot var modiga är spelarna. Direkt backade de Hermoso. Och därifrån backade de inte en tum. Det är otroligt sorgligt att spanska damerna inte kan vinna ett VM och bara få glädjas åt det. Att världen inte pratar om deras otroliga spel utan om vilken äcklig ordförande de har. Men det är också otroligt hoppfullt. För det är trots allt 2023 och vi är inte längre tysta när övergrepp sker. Vi blir fler och fler som ställer oss bakom den som utsatts istället för att tysta stå bredvid den som utsatt. Det är hoppfullt.
Det är svårt att ta ansvar – men de som vågar och vill det visar vägen för resten av världen.