Glass, ett enkelt men fint sätt att visa uppskattning.
Så kan man bara sitta där och se när de kommer åkande/körande. Trötta förstås för ingen femtonåring är ju varken glad eller pigg vid den tiden på dygnet. Men de dyker upp. Vandrar ut till de små vagnarna ute på fältet, lägger sig till rätta och ligger där hela dagen och plockar ogräset runt morötterna och löken ni sedan köper i affären.
06.00 pip stiger min femtonåring upp varje arbetsdag, utan att jag behöver ropa en enda gång. Han käkar frukost, packar väskan och sitter som ett litet ljus och väntar vid 06.30 när vi vuxna kommer upphasande för att skjutsa. Aldrig någonsin syns den här energin under skolåret. Tyvärr. Därför är jag väldigt glad åt att åtminstone få se den under sommarsäsongen.
Även dottern hastar med liv och lust, eller åtminstone med tydlig arbetsmoralisk kompass, till jobbet på den jättestora hamburgerkedjan.
När de kommer hem är de trötta men nästan alltid glada. Berättar detaljerat och inlevelsefullt om dagen. Om sådant som blivit fel, om samarbetet i lunchrushen, om stoltheten över att ha klarat av något de känt sig osäkra inför, om roliga kollegor och chefer och ledare som fått dagen att gå smidigt eller kanske visat lite extra uppskattning.
En dag kom storbonden ut med glass till alla ungdomar ute på fälten! Det var enligt femtonåringen "en jävligt bra dag".
Jag tror att man som arbetsgivare åt barn, visserligen tonåriga barn, men fortfarande barn, behöver vara medveten om att det är just barn som arbetar för en. Barn som inte hunnit bygga samma självkänsla och självförtroende och därmed inte heller samma förmåga att ta initiativ, hantera stress och så vidare, som vuxna eller ens unga vuxna.
De behöver tydliga ramar, struktur och tydligt ledarskap och får de bara det, samt lite uppmuntran, så kan det blir väldigt bra för alla inblandade.
Det är också viktigt med tron på dem och deras kapacitet. Häromdan fick min femtonåring en diskborste i näven och en uppmaning att göra rent någon form av jättestor maskin. En hel dag stod han och skrubbade. Jäklar vad stolt han var när han kom hem sedan. Att han fixat det.
De växer, sommarjobbarna. De växer så det knakar rakt framför ögonen på oss när de står där i kassan, eller plockar våra jordgubbar eller städar hemma hos vår mormor eller serverar oss den där glassen. Och vi ska tänka på det och behandla dem med respekt så att deras tidiga stapplande steg i arbetslivet blir något som ger mersmak.
Så glad åt barnens arbetsplatser som gör just detta!
Glad midsommar!