Tänk att föräldrarna tvingades avsäga sig barnen och att barnen i många fall fick helt nya namn, samt togs ifrån möjligheten att någonsin kontakta sina biologiska föräldrar igen.
Det är så lustigt, för här i Sverige har vi länge fört debatten angående föräldrars rätt till sina barn. Vissa gånger bortom sans och vett upprätthålls barns kontakt med sina, vissa gånger, oförmögna föräldrar, då man är så extremt medveten om både barn och föräldrars behov av varandra.
Region Gotland lägger ofta ut förfrågningar om familjehem på Gotland, med enda anledning att barn och föräldrar ska kunna fortsätta ha kontakt med varandra, även om det för tillfället inte är möjligt för dem att leva tillsammans.
Jag tänker mycket på det när jag ser lättvindiga kommentarer som dyker upp när adopterade och adoptionskritiker försöker föra debatten angående just adoption. Man ställer ytliga och snudd på korkade frågor om huruvida det hade varit bättre för barnen att INTE adopteras, utan att tänka på det faktum att vi till exempel i Sverige INTE adopterar bort barn, men att det går bra för många av dem ändå.
De där argumenten vittnar ofta om en skrämmande människosyn och fördomar om vissa delar av världen.
Förstår folk inte att det också i Indien finns myndigheter som värnar om barns väl och ve? Att det finns organisationer och föreningar och myndigheter även i Chile som jobbar för att alla barn, även de vars föräldrar har begränsade omständigheter, ska få en familj och kunna leva och må bra? Utan att tvingas flytta ensam till andra sidan jorden, kapa all kontakt med sitt ursprung, byta namn och kalla främlingar för mamma och pappa? Hur eftersatta tror folk att vissa länder är?
Adoption har sedan länge slutat att handla om välgörenhet. Det är sedan länge en industri. En marknad. Som styrs av efterfrågan. Som medverkar till att minska möjligheter för olika länder att styra upp sina socialtjänster och barnhem och andra säkerhetsåtgärder kring barns hälsa likt dem vi har här i Sverige.
För att komma till grunden med problemen kring adoption och även andra industrier som till exempel surrogatindustrin, krävs rejäla debatter kring huruvida barn är en mänsklig rättighet samt krafttag vad gäller den stigande infertiliteten. Då är vi inne på miljöpolitik men låt oss för guds skull gärna börja där.