Kanske tillhör jag den sista generationen handdiskare.
Ivriga försök har gjorts för att få mig att tänka om. Vanligaste argumentet: ”Maskindisk rengör bättre än handdisk”. På det svarar jag ingenting, det är ingen idé.
När jag lät bygga det här huset, såg jag till att det blev ett fönster med ögonkontakt över hamnen och viken när jag diskar.
Diskmaskin och havsutsikt hör bara inte ihop!
Och plötsligt står han där och ser belåten ut.
Tuppen Pekka har återvänt.
Han har varit försvunnen minst ett halvår och jag hade gett upp hoppet om att få se honom igen. Troligen bortrövad, nackad och tillagad som Coq au Vin.
– Ja, det var precis vad jag skulle bli, men jag rymde innan kokvattnet blev för varmt, berättar han. Men efter några minuter ändrar han sig och berättar den, tror jag, någorlunda riktiga versionen.
Han har rest runt i landet och sökt och fått höga välavlönade chefsjobb i flera tupp- och hönsregioner. Han gjorde sig snabbt omöjlig och blev sparkad från samtliga jobb. Med avgångsvederlag i miljonklassen.
– Nu tänker jag bli chef här, säger han.
– Här?
– Och jag kräver 1,4 miljoner när du ger mig sparken!
Vi vårjobbar i trädgården. Värmande sol, vitlöken artar sig, midsommarpotatisen börjar få groddar, koltrasten jublar... Mitt i arbetet med att beskära vindruvorna tänker jag plötsligt på en skidtävling vid Solklint och Folkets park i Slite i slutet av 1940-talet. Jag hade inte fått tag på skidvalla, så jag vallade med stearinljus. Och vann!
Men varför tänker jag på det nu?
Ur senaste numret av tidskriften Haimdagar citerade jag:
”Läsåret 1940-41 undervisas 4339 elever i den gotländska landsbygdens 102 skolor. Alla socknar hade minst en skola, utom Hejnum. Barn i Hejnum fick sin undervisning i grannsocknen Bäl”.
Men Astrid Lundberg i Bäl berättar hur det var:
”Hejnumbarnen har aldrig gått i skola i Bäl . Den gemensamma skolan som byggdes i mitten av 1800-talet ligger i Hejnum och det är dit Bälbarnen fick gå”.
Så ska det vara!
Tårögt längtande efter färsk strömming och någon flundra, vadar jag ut mina två ”överlevande” nät. Det lär vara en mycket bra strömmingsvår i år. Stekt inlagd, sothalstrad.
Bara för någon dag sen hörde jag om en som fått hundratals strömmingar på två nät.
Men nu: Underbar morgon, solsken och vindstilla. Och en sönderhackad (måsar?) halvdöd id.
Fast det lär visst gå lika bra med köttbullar och potatismos?