"Vill ni ha lyckliga, fria djur, så bli veganer då", skriver Jenny Persson i veckans krönika.
Djuren var mina vänner så länge de levde och man brukar inte äta kompisar.
Jag har egentligen inget emot köttätande som sådant. Människans kropp behöver ju kött, mår bra av kött, har alltid ätit kött. Särskilt kvinnokroppen har ju visat sig ha ett särskilt stort behov av kött då vi har mens och bär och ammar barn och därmed behöver det på ett helt annat sätt än män. Det är industrin jag motsätter mig. Jag hade gärna sett att allt kött som vår familj ändå konsumerar kom från jakt till exempel. Eller, jag hade kanske gjort det om jakten var mer naturlig. Men även den är ju vad den är. Påverkad av det ena och det andra. Inplanteringar, kapitalism, överdödande och det ena och det andra. Det är tråkigt tycker jag, för i grund och botten hade jakt kunnat vara rimlig.
Hur som helst så blir jag faktiskt lite provocerad när jag läser om hur det nu lobbas för att kor ska tas ifrån rätten att beta på sommaren, eller snarare motståndet emot det. För att jag tänker att om man bryr sig så mycket om kor så äter man dem inte. Punkt. Oavsett hur mycket sol och gräs en ko får, så är hon ändå en ofri varelse, förslavad i en industri som för väldigt länge sedan tappat all kontakt med ordet "naturligt". Jag tror verkligen att det är som de säger, att vi i Sverige har det strängaste djurskyddet och därmed även de mest välmående djuren. Men det är ändå djur som under industriella former massproduceras för att bli mat. Väljer man att äta kött så väljer man också att bidra till den industrin.
"Jag tror sannerligen att svenska kor har det så bra som ett djur uppfött för att bli mat kan ha det. Och jag provoceras av att man inte tar böndernas egna åsikter och erfarenhet på allvar."
Jag vet också hur en lagård såg ut för 35 år sedan och jag vet hur de ser ut nu. De gigantiska, moderna, ligghallarna där korna ofta går fria och själva bestämmer över både mat och mjölkning. Jag tror sannerligen att svenska kor har det så bra som ett djur uppfött för att bli mat kan ha det. Och jag provoceras av att man inte tar böndernas egna åsikter och erfarenhet på allvar. Det vittnar om något slags klassförakt, eller landsbygdsförakt snarare. Säger de att lagen om bete behöver ses över, vilken anledning har vi egentligen att misstro dem? Det finns ingen som vet lika mycket om djuren än de som arbetar med dem varje dag.
I slutändan är det ändå dessutom vad det är. Vill ni ha lyckliga, fria djur, så blir veganer då.