Om den misstänkte gärningsmannen betraktats som mördare, hade utredningen gått snabbare och anhöriga och vänner till offret hade kunnat gå vidare med sitt sorgearbete, menar Mellqvist.
Under årets Almedalsvecka mördades en person hänsynslös och brutalt mitt i folkvimlet i Visby. Ett vidrigt och avskyvärt brott. Mördaren greps omgående. Många vittnen fanns på plats. Utredningen och lagföringen av brottet är rimligen av det enklare slaget och inte särskilt resurskrävande. Åklagaren gav också handlingskraftigt tidigt signaler om just det. Inom några veckor skulle mördaren sitta bakom lås och bom. Den fruktansvärda händelsen kunde snabbt få ett juridiskt bokslut. Anhöriga och vänner till offret kunde gå vidare med sitt sorgearbete.
Men så enkelt får det inte vara. Den här goda karamellen ska det sugas vidare på. Offret ska förminskas och gärningsmannen uppgraderas. Offret ska placeras i skuggan och ljuset ska riktas mot gärningsmannen. Han ska behandlas som något mycket större och viktigare än den sjuka mördare han är. Han ska upphöjas till en terrorist. Hans gärning hade ett högre mål och mening. Hans status bland kriminella och våldsbejakare ska höjas flera nivåer och kunna inspirera likasinnade. Och sjuka människor ska få en förebild. Och samhället bidrar genom att förse honom med gloria och en upphöjd tribun att stå på. Men hallå! Varför inte spotta ut karamellen och hantera det hela med sans, måtta och ansvar? Återvänd till verkligheten. En mördare är en mördare. Svårare än så är det inte.
Mikael Mellqvist, tidigare lagman, tycker att mannen som misstänks för knivdådet vid Donners plats under Almedalsveckan ska betraktas som just mördare och inte terrorist.
Terroristlagen från 2022 och dess föregångare är något som länge stått överst på terroristernas önskelista. Och den önskan har de fått uppfylld. Lagen är det officiella erkännandet av deras vidriga verksamhet. Den hindrar absolut inte någon terrorism, den underlättar inte bekämpandet av terrorism och den ger inte terrorister strängare straff. Förutom att lagen alltså höjer statusen på terroristen, är lagens enda funktion att vilseleda oss och få oss att tro att makthavarna kraftfullt bekämpar terrorism.
Det påminner inte så lite om senare års pöbelpolitik med ”hårdare” straff för gängmördare, våldtäktsmän och andra. Det invaggar oss i den falska tron att det görs krafttag mot sådana vidrigheter. I bästa fall är dessa ”krafttag” meningslösa. I värsta fall – terroristlagen – är ”krafttagen” kontraproduktiva.
Det som föder och göder våldtäktsmän och terrorister är det samhällsnedbrytande nyliberala försöksprojektet. Det är mot det projektet verkliga krafttag i stället behöver riktas.