"Visst har det hänt att man blivit stående i en och en halv timme i kön till Fåröfärjan när man egentligen hade bråttom. Det är ett nedbrytande av mänskligt psyke man kan uppleva på få andra ställen faktiskt."
I år, en film med ännu mer filter än någonsin. I övrigt var det det vanliga – kalkstenen, någon rauk, någon cykel och lyckliga människor. Lillpojkens utrop fick mig att leka med tanken på hur man skulle kunna göra en mer realistisk reklamfilm för sommargotland. Köerna på Hemse, till exempel. Faktiskt så är de värre än i stan, där det blir lite mer utspritt. Nu åker ju få gotlänningar med vettet i behåll till Hemse i juli, men för turisterna är det ju relevant information.
Köerna till Fåröfärjan! Som gotlänning vet man ju, att åka tidigt och ta med sig ordentligt med färdkost. Men visst har det hänt att man blivit stående i en och en halv timme när man egentligen hade bråttom. Det är ett nedbrytande av mänskligt psyke man kan uppleva på få andra ställen faktiskt. Särskilt om man har bilen full av småbarn.
Stora torget vilken veckodag som helst klockan 02.30. Spyorna. Dunket. Skriken. Att behöva besöka akuten i juli! Herregud.
Ja kanske är det det konstigaste av allt ändå, hur vi som lever så fritt och luftigt tio månader om året, plötsligt får trängas. Stå i kö. Vänta. Se våra vardagsplatser upptagna. Det blir också så knasigt att se hur reklammakare lockar med FRID OCH RO för att få folk hit, under de två månader på året då Gotland förmodligen är en av de platser i Sverige där det är som allra mest ofrid och oro.
"Gotland på sommaren är för sådana som gillar myller och det är det ju faktiskt många som gör också. Jag själv kan uppskatta myllret på Sudersand en varm dag i juli."
Nej, Gotland på sommaren är för sådana som gillar myller och det är det ju faktiskt många som gör också. Jag själv kan uppskatta myllret på Sudersand en varm dag i juli. Glasspapper och småungar och sura morsor och pappor som bär på brassestolar. Kanske känner jag mig aldrig så svensk som de dagarna.
Majturisterna är också mysiga, tycker jag. De som faktiskt på ett annat sätt blir en del av vår vardag när de lediga strosar runt bland morgonstressade Payexarbetare och nyvakna uteserveringar nere i innerstan. Lågsäsongsturismen borde verkligen främjas i större utsträckning.
Men jag ska heller inte sticka under stol med att jag gillar myllret. Draget. Lugn och ro har vi i överflöd här på ön. Några veckors fnissande åt stockholmarnas knasigheter, bra konserter och myller, det vill jag ändå ha.
Hoppas en modigare reklamare får jobbet att marknadsföra ön nästa år, hur som helst. Det finns bra mycket roligare och mer relevanta sätt att marknadsföra ön på än det eviga cyklandet och raukandet och friden och ron som ju inte ens existerar i juli.