Varje år, ungefär runt skolstarten, drabbas alla familjer innehållande barn, av den stora gummistövelkrisen. I augusti varje år inser man att barnen kommer att behöva stövlar och inför varje termin upptäcker man att alla barn har vuxit ur sina stövlar. Det spelar ingen roll om man så köpte nya stövlar juni. Stövlarna är alltid för små.
Så varje år i slutet av augusti uppstår tumult både på köp och säljgrupper på Facebook, där smartare föräldrar med mer tålamod annonserar efter stövlar och regnkläder att både köpa och sälja. De latare samlas runt stans alla stövelhyllor. Köper nytt och hatar ärligt talat livet, då ju alla vet att det med största sannolikhet kommer att behövas ett par nya stövlar redan till vårterminen.
Så fort stövlarna är köpta påbörjas igendammandet. Splitternya stövlar ställs på skohyllor i skolor, förskolor och hem, för att sakta torka ihop. Det regnar väldigt sällan här. Kanske är det tre eller fyra dagar om året som man faktiskt verkligen behöver gummistövlar.
Och så plötsligt, en dag i tidiga oktober, så inträffar en sådan dag. Regnet öser ner och alla ska iväg. Panik uppstår. Var är stövlarna? Lillpojkens står ju i skolan! Där hänger även hans regnställ. Tur att vi har extra. Vi har jättemånga regnställ.
Tonårstjejen sätter motvilligt på sig stövlarna vi köpte i början av terminen. Sedan försöker hon lura i mig att regnjackan är "borta", men likt en blodhund hittar jag den raskt. Hon knölar ner den i väskan. Vad det nu ska göra för nytta där.
Mellanbarnet fick nya fina stövlar till lägret i början av augusti. Gröna, dyra, fina med högt skaft. Drömstövlar. Men plötsligt passar de inte längre, enligt barnet. Hen KAN INTE ha dem på sig. Hen kommer ju inte att kunna gå i trappor med dem! Inte spela fotboll! Barnet framför mig låter mig högljutt veta att det, med största sannolikhet, kommer att DÖ om stövlarna måste vara på.
Här någonstans brister det för mig. Jag skriker saker som att JAG BLIR GALEN och JAG ORKAR INTE MER och FATTAR NI INTE ATT MAN BLIR BLÖT AV REGN!
På eftermiddagen kommer mellanbarnet hem dyngblöt utan vare sig stövlar eller regnjacka. På skolgården hittar jag lillpojken i vanlig jacka och gympadojor, trots att hela regnutrustningen hänger inne på kroken. Stortjejen kommer hem med rysligt blöt jacka. Tyst hänger jag allting på tork.
På kvällen äter vi middag med vänner som har bebis. Jag oroar mig för att demonrösten jag ibland använder mot valpen när han biter folk i fötterna, ska skrämma deras bebis, men då svarar min vän lite generad att nej, han hörde den i morse senast. Varför undrar jag och får till svar att det regnade och hennes man glömde att skicka gummistövlar med ett av de äldre barnen. Regnet öser fortfarande ner utanför rutan och vi skrattar en stund åt det. Att regn kan förvandla helt vanliga mammor till DEMONER.