– Ni tror det är snyggt att vara så solbrända så ni är alldeles rynkiga och svarta! Ni ser ut som Läderlappen allihop!
När jag då säger att jag inte solar utan är utomhus mycket så får jag höra att:
– Det är ju det som är att sola!
Men visst ligger det sanning i det de säger, jag har flera närstående som har fått operera bort förstadier till hudcancer bara senaste året. När vi var tonåringar på 80-talet låg man och grillade sig i solarium. I en del solarium fanns det till och med extra starka lampor just för ansiktet. Alla gick sen runt onaturligt bruna med vita ringar runt ögonen efter skyddsglasögonen man förhoppningsvis hade haft vett att ha på sig. För att solariebrännan skulle synas extra mycket hade man vitt läppstift från Jane Hellen. Bara tanken på att jag idag skulle klä av mig naken och lägga mig i något som kan beskrivas som en brödrost får mig att rysa. Den där lukten av bränd hud inne på solarierna sitter ännu i näsan.
På somrarna låg man och solade på Tofta strand, eller pressade som man sa. Jag minns att jag kunde ha sådan soleld så man inte kunde sova på natten, man var helt brännskadad och fick blåsor på huden. En gång hade jag och min kompis bränt oss så mycket så vi kunde dra av skinnet från hela framsidan, man hade ju inte bh på sig heller i solen så brösten var alldeles svedda. Solskydd fanns men det var ingenting vi använde, eller så satte man på sig det när man redan var bränd. Tvärtom smorde man in sig med olja så att solen skulle bränna ännu mer.
Min faffas generation, födda i slutet av 1800-talet, hade ett helt annat förhållningssätt. Faffa bar alltid heltäckande kläder även mitt i högsommarvärmen när han var ute och jobbade på gården och slog med lie och vad han brukade syssla med. Han hade dessutom långkalsonger under blåbyxorna:
– Att ha flossade långkalsonger mitt i sommaren stänger värmen ute! hävdade han.
Hatt hade han också, han gick aldrig ut och jobbade utan sin hatt.
Hans syster, faster Dora, gick runt i sin trädgård och jobbade fullt påpälsad. Hon hade stor hatt med en sjal över och torgvantar. I hennes kvinnogeneration var det fult att vara solbränd. Solbränna tydde på att man var av ett enklare folk som fick ägna sig åt hårt arbete utomhus.
Nej, man får väl börja tänka efter lite mer hur man handskas med solen. Dottern säger att jag måste ha solfaktor 50 när jag är ute. Det kommer att ta lite tid att vänja sig.