En fråga har jag fått svara på fler gånger än de flesta andra i mitt vuxna liv. Den ständiga följdfråga när jag under åren på fastlandet försökt hävda att jag är från Gotland.
– Men varför pratar du inte såååå dåååå?
Nej, jag pratar inte gotländska. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Och så får man dra hela storyn.
Jag pratar inte så, för att mina föräldrar kommer från Uppsala och jag själv är född i Östersund. Jag var i och för sig bara nio månader när jag förflyttades till Gotland. Men jag pratar ändå inte SÅ.
Jag pratar inte så, för att mina klasskompisar inte pratade så. För att deras föräldrar var från Stockholm, Somalia, Bohuslän och Chile. För att gotländska var mer undantag än norm på Humlegårdsskolan i Visby i början av 1990-talet.
Clara Klingenström får samma fråga som jag. I den korta intervjun innan hon ska uppträda i Melodifestivalen för första gången. Fjärde deltävlingen. Hon pratar inte heller SÅ, just då, för att hon är nervös. Berättar hon för den skeptiska programledaren.
Språk är makt. Dialekter bär på värderingar. Claras gotländska tvättas bort av nervositeten. Själv har jag ibland försökt lägga mig till med en lätt gotländsk ton, när jag på somrarna handlat på mataffären i Roma. För att ingen ska tro att jag är en sån där. Det onämnbara. En sommargotlänning.
Nu är jag gotlänning igen. Folkbokförd! Skattebetalare! Jag slipper skämmas. Mina barn har dock lyckats få med sig rätt nasala i:n från Stockholm – så några riktiga gotlänningar blir vi väl aldrig. Eller, jo. Det är vi visst. Vi är visst gotlänningar. För vi bor här och för att vi bryr oss om den här platsen.
Just nu blir vi allt fler på Gotland. För första gången på länge. Det är precis vad regionen behöver. Det är de flesta överens om. Men då får vi faktiskt också anstränga oss för att de nya ska känna sig välkomna. Att de ska få känna sig som gotlänningar, om de vill. Hur de än pratar.
För visst är det väl ändå viktigare vad folk säger, än hur de pratar? När Clara Klingenström börjar sjunga struntar jag helt i vilken dialekt hon gör det på. För hon har något att berätta.
Jag vill att GA ska vara en tidning för alla som bryr sig om Gotland. Spelar ingen roll vilken dialekt ni har. Spelar ingen roll om ny flyttade hit igår eller om era släktingar kom samtidigt som Tjelvar. Spelar faktiskt ingen roll var ni är folkbokförda heller. Gotland är allas vår ö. GA är allas vår tidning.