Jag drömmer ofta om att köra Vespa och att fiska. Och få odla vår trädgård och göra den ännu mer prunkande.
Drömmarna är så starka att jag fiskar fast linan fryser och Vespan rullar hela året. Jag har termobyxor i sparkdräktsmodell, medan kölden nyper i tårna brukar jag lyckligt sjunga högt på ”En vintersaga”. Jag byter ut stycket om ”En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken” till ”En Vespa som kämpar genom Visbys frusna marker”. Ted Ström har skrivit sagan och den borde bli vår nästa nationalsång. Jag har träffat Ted Ström och tackat.
Vad har du för drömmar? Dröm dem inte bara, någon av dem måste få poppa upp ur den där lilla grå hjärncellen och bli ett fluffigt verklighetens jättepopcorn. Annars blir man sjuk. Jag tror att det är det som händer. Att folk blir sjuka. Över drömmar som falnar och hopp som tappas och vardagen som blir gråare än en vilsen hjärna i väntan på ännu ett års deklarationsblankett och kallelse till besiktning och tandläkare.
Siffrorna 2016 känns ännu så ovant märkliga att skriva. Lite som att framtiden redan är här. Som begravningsentreprenör på film har Kjell Bergqvist fällt den där kommentaren som är den värsta, men ändå den skönaste: ”En ska inte ha för stora förhoppningar på livet. En blir bara besviken”. Så fel, fel, fel han hade.
Jag har förhoppningar på 2016. Om en trädgårdssommar som inte går av för hackor. Om besökare och öppen trädgård. Om att barnen ska få baka massor av kakor och bjuda gästerna på trädgårdskafé.
Jag ska fortsätta att bada i havet, minst en gång i månaden. I april har jag hunnit igenom 12 månader på raken.
Jag ska fortsätta drömma och längta till Italien. Blir det inte i år så blir det nästa vi ses igen.
Jag drömmer om direktflyg till Sicilien. Jag känner mig som den enda gotlänning som inte flugit från Visby till Turkiet. Är det inte dags för Sicilien nu? Direktflyg över påsken, höstlovet och kanske någon sommarvecka. Det är jag övertygad om skulle bli succé. Och att få hit ett par flygleveranser med köpstarka italienare till Gotland vore en lönande affär.
Jag drömmer också om bättre kondition. I söndags förlorade jag kampen med 12-åriga dottern. Det blev skidor istället för fiske. Men herre gud så kul det var! Av superteamet i vallaboden hyrde jag skidor. Efter en och en halv mil, på ren glädje, var jag till slut tvungen att stanna. Ur spår, nu ligger 2016 redo!