Mitt älskade gamla Slite!
När jag efter valet, förundrad och besviken skrev om SD:s stora framgång i Slite, fick jag två telefonsamtal. Två från gamla klasskompisar i Slite folkskola, båda kritiska för att jag drog paralleller till flyktingvågen från Baltikum då människor i tusental flydde till Slite. De blev mycket väl omhändertagna. Någon rasism förekom inte, skrev jag.
”Minns du inte att vi tyckte de luktade illa och därför inte ville leka dem. De blev utfrysta,” svarade den ene klasskompisen. Den andre tyckte att jag skulle ”dra åt h-e!”. Utan närmare förklaring.
Men jag minns inget av detta. Det förklarar i alla fall inte varför Sliteborna idag röstar som de gör.
Det är definitivt inte mitt Slite!
Citerar min egen Facebook:
Har förståelse om man tycker att vi är barnsliga. Ett antal män, och några kvinnor, som klär oss i favoritens mundering. Jublar, sörjer, glädjefattiga, högljudda, deprimerat tystlåtna, minst en öl för mycket... Ja, det har till och med hänt att vi kramats! Av tusentals fotbollslag älskar vi ett lag mer än alla andra lag.
Som jag och Hammarby. För ett antal krönikor sedan lovade jag att gå gamla järnvägsvallen Burgsvik-Havdhem om Hammarby inte vinner Allsvenskan. Blir jag aldrig vuxen?
Helst inte.
I förra krönikan skrev jag om varpans dystra framtid. Antalet kastare blir allt färre. Aluminiumvarpan är helt enkelt en omodern utdöende sport.
För inte så många år sen var det hundratals kastare som på söndagarna steg upp i ottan och kom hem i kvällsmörkret Söndag efter söndag. Den populära, mera lekfulla stenvarpan däremot kommer att överleva. Fast ibland är jag också där tveksam. Det fuskas och allt fler ”stenkastare” börjar tröttna.
Enligt reglerna får en stenvarpa bara ha ett ”fabricerat” tag, för pekfingret på stenens sidokant. Men de senaste åren har det blivit allt vanligare med borrade tag på varpans undersida, likt aluminiumvarporna. Det gör att precisionen blir betydligt större, jämfört med en traditionell stenvarpa. Kastare med regelrätta stenvarpor har ingen chans! Alla vet om det här, även Svenska Varpaförbundet, men ingen vågar/vill klaga.
Gör något, annars dör även stenvarpan!
Julfisket närmar sig. Efter lång tid av hoptrasslade nät och köpt ”affärsfisk”, ska jag snart vada ut mina två nät. Ett för strömming och ett för öring. Det går inte att i längden låta sig nöjas med köpt gravlax och inlagd stekt strömming.
Nån jäkla ordning måste det vara på ett julbord!