Tuppen Pekkas satsning på årets ”Pekkavecka”, fest och tjohej dygnet runt, ser ut att bli ett stort fiasko.
– För många tuppar från Stockholm! klagar Pekka, märkbart tagen efter första dygnets festande.
Han berättar att han endast bjudit in hönor, men det var bara Olga, en pensionerad leghorn från Hamra som kom.
– Hon somnade under en vinbärsbuske redan efter en timme, berättar Pekka modstulet.
Stockholmstupparna då?
– De är borta, hoppas att räven tagit dem!
Ett barnbarn på besök. Han kan allt om datorer och moderna telefoner, det känns tryggt. Och han tvingar mig inte att vara uppe till midnatt, för han ska jobba nästa morgon.
Jag ansvarar för maten. Hittar ett recept på frikadeller i tomatsås. Köttfärs, rödlök och krossade tomater har jag hemma. Men ströbröd, oliver, salvia, ricotta, rädisor, körsbärstomater, fänkål...? Varför så många ingredienser för några ”köttbullar”?
Det får istället bli pannkakor med salmbärssylt.
Berörs av en annons om en bortsprungen katt: ”Borta sen 15/7 från Stationsgatan i Slite. Brunrandig hane, saknar ett öga”.
Solen gassar och jag försöker vara extra försiktig för jag har redan solskador sen tidigare. De allvarligaste från en dumdristig promenad genom öknen från Syrien in i Jordanien där det pågick ett krig som jag skulle rapportera om.
Men också årlig ”soleld” på badstranden i barndomens Slite. Eldröd, flagande hud och svårt att sova på nätterna. Soleld, jag hör aldrig någon använda det ordet längre. Solbränd betydde brun i Slite, men min hud blev bara svidande röd. Eld.
Så här års brukar jag skriva om de förhatliga morgonflugorna. Vid fyratiden använder de mitt ansikte som start- och landningsbana. Jag försöker slå ihjäl dem, men resultatet blir oftast hudrodnader i ansiktet efter de misslyckade avlivningsförsöken.
Någon gång, som i morse, lyckades jag ändå få död på två stycken. Två döda flugor är två mindre att irriteras av.
På söndag ska jag försöka revanschera mig för den hittills katastrofala varpasäsongen. Nu är det stenvarpa i Bottarve i Vamlingbo och då måste jag bara lyckas. Jag har därför ”petat” mina två ordinarie kamrater från Bäl och ersatt dem med ett barnbarn. Går det dåligt även då kan jag skylla på honom. Han är ju från Stockholm.
Nu ska jag börja med saltgurkorna, jag har alla ingredienser hemma. Fjolårets inläggning blev en besvikelse.