Så blev det äntligen jul. Ja, den kom fastän vi inte hunnit städa övervåningen eller brygga dricke. Det blir jul trots att alla julklappar inte är inhandlade, en fördel med att ha stora barn är att den där julklappshypen har lagt sig lite.
Det här sista året på Gotland med den stora flyktingtillströmningen har dessutom fått en att fundera lite extra, vad är viktigt i livet egentligen? Och vad är det som gör en glad? Glädjen över att kunna hjälpa någon annan överstiger faktiskt ibland vida det som finns i en kartong med röda snören. Man kan bli riktigt hög av att ge bort några hundralappar så att en rumänsk tiggarfamilj kan få åka hem till sina barn över jul. Eller att hjälpa en flykting med att förstå vad det står i ett papper från Migrationsverket.
Dottern och jag summerade året. Vi insåg att vi upplevt väldigt mycket. Som den där natten när hon kör med nytaget körkort genom mörkret här på södra Gotland. Genom blåst och regn ser hon en strandad man med en trasig cykel längs med vägen. Lite påverkad av allt möjligt är han också. När jag hör det här så skriker mitt mammahjärta:
– Stanna inte! En ensam tjej ska inte ta upp en okänd man mitt i natten!
Dottern stannar bilen och med sin mamma oroligt vakande över axeln vevar hon ner rutan och frågar:
– Är du snäll?
– Ja, jag är jättesnäll, säger mannen och vinglar till lite. Och skulle du få problem med några dummisar så beskyddar jag dig, jag har tränat karate i ungdomen.
Efter att ha knölat in cykeln därbak och fått in den vinglige där fram fortsätter dottern sin färd. Mannen har tydligen också studerat matematik i sitt tidigare liv. Dottern och mannen diskuterar linjär algebra och han ritar grafer i imman på vindrutan medan bilen far fram genom de sovande socknarna. Dotterns glädje över mannens tacksamhet när han vinglar in i ett bostadsområde i Visby mitt i natten är obeskrivlig. I näven har han en påse mat från en nattöppen hamburgerrestaurang:
– Han var säkert hungrig, sa dottern.
För julen är också en tid till eftertanke då man kan smälta allt fint man varit med om. Som Suderguten som berättade om när han träffade två flyktingkillar i Hemsebastun häromdagen. Killarna ville träna sin nyvunna svenska så där sitter sedan de tre i ångorna och pratar. Och när det blir för varmt i bastun för killarna tar de Suderguten i hand och tackar för pratstunden innan de flyr ut i de svalkande duscharna.
Alla såna här berättelser betyder mer för julstämningen än något annat.
God Jul!