Det är ett halvår sedan det första fallet av corona upptäcktes på Gotland. Sedan dess har det liv vi känner vänts upp och ned.
När vi blickar bakåt blev den här sommaren bättre än någon kunde hoppas på. I maj befarade vi reseförbud och en bred ekonomisk katastrof.
Men resandet kom igång och vården visade sig klara belastningen, mycket tack vare att en befarad ökad smittspridning uteblev.
Nu har Gotland ett guldläge i och med att resandet inom landet fortsätter, men många väljer att avstå semestern utomlands. Rimligtvis borde det sys ihop weekendpaket så att fingrarna blöder överallt på ön för att locka besökare som vanligtvis lagt sina höst- och vinterresor till varmare breddgrader.
Men samtidigt, det här guldläget gäller inte alla.
Jag har många vänner i kulturbranschen exempelvis, musiker eller ljudtekniker och andra vars verksamheter fortfarande står helt stilla. De fick se sina kalendrar sopas rena över en natt, och många har tvingats hitta andra sysselsättningar för att få pengar till mat och hyra.
Hur det kommer att ordna sig för dem framåt står ännu skrivet i stjärnorna.
Ett halvår sedan första fallet på Gotland, och vi vet fortfarande så lite om hur våra liv ser ut om ytterligare sex månader från nu.