En trasig frysbox väcker många minnen hos Mien.
Mamma och syrran har hjälpt mig att ta vara på flera hemslaktade tackor i höst. Det är många timmars arbete med det. Syrran och jag är uppvuxna på gamla, nermalda tackor, lammen skickades till slakt för de fick man betalt för, tackköttet hade inget värde så det åt man upp hemma.
I går skulle jag gå ut till frysboxarna och hämta upp kött och då upptäcker jag att en frys lagt av. Man blir så himla ledsen över all mat som gått förlorad och allt arbete man lagt ner till ingen nytta.
Jag minns för ett par år sedan när någon dragit ur kontakten till en av boxarna, man behövde väl uttaget till en borrmaskin eller dylikt. En box full av ruttet kött i högsommarvärme är inte kul att ta vara på. Jag minns hur jag stod därute och grät, skrek och kräktes en hel sommarkväll när jag tog vara på allt.
Hemmansägaren, tillika lärare i biologi, har en fäbless för att frysa ner roadkill som han hittar när han är ute och kör längs med de gotländska vägarna. Han fryser ner sina fynd inför kommande lektioner. Förr kunde man rekvirera ut hjärtslag och dylikt från slakteriet till undervisningen men det har blivit petigare med det så biologiläraren skaffar då undervisningsmaterial på annat vis. Säkert inte helt enligt reglerna men lärorikt för eleverna. Hemmansägaren och jag har en mångårig konflikt om vad som är lämpligt att lägga i en frysbox. Jag har flera gånger blivit asförbannad när jag kommer ut till frysarna och man ska ta upp något att äta och man öppnar locket och en död, infrusen räv stirrar på en.
Den här dagen med högsommarvärme och rutten frysbox fick sitt crescendo när jag längst ner i boxen hittar en upplöst rovfågel med tarmarna hängande ut. Jag har aldrig spytt så mycket. Fågeln hade han, som vanligt, hittat påkörd någonstans och tänkte ha i undervisningen.
– Det var inte en örn i alla fall försvarar sig Hemmansägaren med.
Som jag förstått det så har alla andra harmoniska och fina relationer med sina gubbar men så var det inte här efter den där rovfågelincidenten kan jag säga.
Lite sorgligt är det dock att frysboxen nu dragit sin sista suck, många minnen väcks. Julklappen varje år från mina föräldrar som vi fryste ner i den. En hel, hemuppfödd, styckad och malen gris. Så omtänksamt med alla små köttpaket, fint påskrivna av mamma. Grisen hade bara ätit äpplen och matrester och var så väl omhändertagen. Hemslaktad. Mina föräldrar släppte ut grisen på storgården och den fick gå och böka och sedan smög de sig på bakifrån med bultpistol, inga stresshormoner alls i det köttet. Det var så gott.
Fler minnen är att när vi flyttade tillbaka till Gotland efter studier i Uppsala så betalade Region Gotland hela flytten. På den tiden, 1996, så var man från regionens sida, då kommun, väldigt på om att få hit behöriga lärare. Vi fick dessutom en flyttpremie, förutom själva flytten med flyttfirma och allt, flyttpremien var på 10 000kr, en hiskelig summa pengar då. Delar av premien använde vi just till att köpa nämnda frysbox. Nu ska den till återvinningen.
I dag planerar jag för en ny frys. Jag har även beställt en affisch från Statens veterinärmedicinska anstalt med kronans vilt på, alltså djur som ska skickas in för analys om man hittar dem döda. Affischen ska jag rama in och hänga ovanför frysboxen så att inga som helst missförstånd kan uppstå igen.