I en affär i staden några mil norröver möts jag av en vit glittrande ren med släde och julklappar. Och hemma igen, finner jag reklamblad med tomtar och julpyssel i brevlådan.
Julen står för dörren? Veckan före veckan, före veckan, före veckan, före veckan. före veckan, före veckan, före veckan, före julaftonsveckan.
Jag skrev på min Facebook-sida:
”En man i hög ålder, bör han i tider som dessa konsultera sjukvården så fort han känner sig lite brösttung och svag? Tidigare läkarbesök har alla resulterat i uppmuntrande besked om utmärkt allmäntillstånd. Så inte ska väl då en något svag man i hög ålder belasta sjukvården vid minsta känning av tungt bröst och lite allmän svaghet?
De flesta svarade: ”Du ska kontakta din vårdcentral!”. Calle Hård i Umeå: ”Om inte bastu, tjära och brännvin hjälper, lönar det sig inte att kalla på doktorn, ty då är man kroniker, sade min far, han blev 97 år”.
Fast det är kanske fel av skoja om covid-19, den nya ”Pesten”. Drygt en miljon döda i världen, 6 000 i Sverige. Senaste pesten 1710-1713 dödade 22 000 av Stockholms 55 000 innevånare.
Så förlåt!
Jag reser mig från min skrivplats, går tvärs över rummet fram till fönstret mot hamnen. Jag ser Burgsvikens vatten, Näsudden, bastun, den nya hamnen – och skamfläcken Guldkaggen. Den gamla fina magasinsbyggnaden som blev restaurang och som nu står och förfaller. Fönster och dörrar är täckta med svarta eternitskivor, murbruken flagnar och en rödmålad träbyggnad är på väg att rasa ihop. Ägaren, ett bostadsföretag i Stockholm, har i tre år lovat rusta upp huset utan att något händer.
Till vilken myndighet anmäler man förfall?
Min hemlig resa. Många har frågat, men jag har gjort som musslan. Tigit. Och jag tänker inte avslöja något nu heller, inte mera än att det kanske är en ny resa på gång.
Eller inte.
En ung kvinna på besök. Intelligent, öppen, positiv, vacker – men mår inte bra. Hon har gått in i den berömda ”Väggen” och försöker nu hitta tillbaka till den person hon egentligen är och vill vara.
Jag har egna erfarenhet av den nya folksjukdomen utbrändhet. Att vara utbränd betyder oftast inte att man har jobbat med svåra tunga saker så att själva kroppen - muskler, leder, skelett - till slut säger ifrån. Så var det i det gamla bondesamhället. Men inte nu. Det är hjärnan som inte orkar med det moderna samhällets alla krav.
Jag är så glad att jag inte längre är ung.