Men förra året ordnades alltså Gotlands första riktiga prideparad, i maj. På grund av covid och annat gjordes inget större väsen om paraden innan och jag trodde ärligt talat att det skulle bli en tam tillställning. Men när vi kom ner på Öster var där säkert 300 personer samlade. Mest ungdomar. Vackra, modiga ungdomar med regnbågsflaggor målade på sina kinder. Det kändes så jävla fint att få sluta upp bakom dem och följa dem i öns första prideparad.
Det var milt väder och propellern på regnbågskepsen som barnet framför mig hade på huvudet, snurrade glatt i den lätta vinden. Barnet var väl inte mer än elva, men väldigt klar över sin sak redan. Hans mamma gick bredvid.
Och jag tänkte på mina gamla kompisar. På hur vi levde våra liv tillsammans och snudd på igenom varandra under de där viktiga åren i tonåren, när man liksom blir den man ska bli. Hur de allra flesta av dem aldrig vågade berätta, utan inte gjorde det förrän vi blivit vuxna. På hur otroligt ensamt det måste ha varit, att i en period i våra liv där nästan ALLTING handlade om killar och kärlek och sex, innerst inne veta att man blev kär i tjejer. Så många år som jag har ältat det där. Funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Läst, frågat, lyssnat och pratat. Försökt att bättra mig.
En vågade. En ung man som rätade på ryggen och berättade för alla. En man som livet igenom fortsatt att kräva sin rätt att få vara den han är, även som boende på den gotländska landsbygden. Hur otroligt viktigt det är att det finns sådana människor, som vågar. Och hur otroligt viktigt det är att vara en sådan människa som gör det möjligt för andra att våga.
Det handlar ärligt talat mest om att inte göra saker. Inte använda ordet bög som ett skällsord till exempel. Inte sitta på sociala medier och hata dragqueens. Inte skämta om homo, bi och transpersoner, nej, inte ens dela skämt om dem på Facebook. Inte förutsätta och ta för givet att alla lever enligt normen. Alltid hålla i bakhuvudet att inte alla föds med självklar kongruens mellan kön och upplevt kön. Inte alla män blir kära i kvinnor och inte alla kvinnor blir kära i män. Inte alla familjer består av mamma pappa barn.
Det handlar alltså om att hålla ett öppet sinne, helt normalt vett och om att vara snäll.