Ensamma huvuden glider förbi där ute på vägen. Jag vet att under dessa huvuden finns även kroppar, men de döljs av den höga stenvasten.
Huvudena skrattar på väg till stranden eller campingens pool. Just nu, klockan 13.14 denna soliga varma dag ser jag två badande i havet (19 grader), betydlig fler i och kring poolen.
Har vi moderna människor blivit tunnhudade?
Sommarobservation:
Kvinnor motionsspringer och är ute och går med hunden. Män springer inte och går inte ut med hunden. Båda cyklar dubbelvikta över böjda styren på nya racerbågar. Och måndag, torsdag, lördag åker de tillsammans i bıl med släpkärra till sopstationen.
Hamnvägen här i Burgsvik är hårt trafikerad sommartid. En kilometer mellan Fiket och badstranden är hastigheten därför nedsatt till 30 km. Inte många klarar det. Deltidsgotlänningen Victoria Berefelt kommenterar på Facebook:
”I början och slutet av Hamnvägen står det gula runda skyltar med röd kant, på dom står siffror, dom siffrorna ska överensstämma med siffrorna på din hastighetsmätare, fiffigt va?”.
Ett av våra trädgårdsföretag är på väg att gå i konkurs. Exemplariskt skött tycker vi, men något har gått fel.
Växthusets tomatodling med sina höga frodiga plantor är en fröjd för ögat, men tomaterna små och fåtaliga. I bästa fall kanske vi får skörda så mycket att det räcker till en portion tomatsås till pastan.
Efter många somrar utan, köpte jag denna sommar en hängmatta. I början av 2000-talet, när jag börjat skriva krönikor, köpte jag också en. Under mina färder den sommaren genom det gotländska landskapet, noterade jag att det fanns hängmattor lite överallt, men det var aldrig någon som låg i dem. Några somrar senare var mattorna helt försvunna. Den jag nu har köpt har jag bundit fast i de tidigare mattkrokarna på husväggen och i päronträdet. En gång har jag legat i den. Jag till och med somnade.
En väl använd hängmatta i var mans trädgård och världen skulle se helt annorlunda ut!
Min gode vän låg för döden. I ett vaket ögonblick, tillfälligt borttagen från en livsuppehållande apparat, frågade läkaren om han än en gång ville bli kopplad till maskineriet. Min vän kunde inte tala, men gjorde "tumme ner" och fick sin vilja igenom.
Apropå.
En glömsk och allmänt förvirrad man. Men vissa saker, i synnerhet bra texter, minns jag.
”Vi cyklade till Kanan en dag. Vi badade.
Vi borde aldrig ha slutat cykla”.
mejl: bison.gotland@telia.com