Nyligen skrev jag om den nya begravningsordningen här på södra delen av ön. Istället för att anhöriga, enligt gammal sed, bär kistan från kyrkan till graven och sänker ner den i jorden, har man nu skaffat en maskin som gör ”jobbet”.
Flera kommentarer, men ingen vill (vågar) skylta med namn. En församlingsmedlem: ”Förskräckligt med detta att med hjälp av någon egendomlig maskin (vad kostar den?) sänka kistan i graven”! En annan som tycker likadant avslutar sitt mejl: ”Jag vill inte ha mitt namn i tidningen, man får bara skit”!
De gotländska kyrkvalven är imponerande höga, men ändå tycks det vara väldigt ”lågt i tak”.
Efter tretton omgångar ligger Fria Storsudrets dambasketlag hopplöst sist i damligan.
– Basketkorgarna är för små, säger spelarna och får medhåll av klubbledningen. I en skrivelse till Basketförbundet i Stockholm kräver man därför minst dubbelt så stora korgar, helst lika stora som ishockeyns målburar.
– Det skulle gynna både vårt lag och hela sporten, säger en spelare som ännu inte lyckats träffa rätt en enda gång.
Gotland rankas plötsligt som en av Sveriges mest otrygga platser. Förklaring: Turisterna!
Men visst går det ”åt fel håll”. Efter tjugo år på ön har jag nu börjat låsa ytterdörren på nätterna, en gång försökte någon preja mig av vägen med bil i Grötlingbo och nu senast mordet på Gråbo i Visby. Säkert får vi snart uppleva de första sprängattentaten.
Fast otrygg? Inte det minsta.
Enligt den grekiske fysikern Arkimedes (död 212 f.Kr) väger 1 liter vatten 1 kilo. Exakt. (Arkimedes princip). Det fick jag lära mig redan i skolan.
Men det är inte sant. Efter mätningar med hjälp av litermått, hushållsvåg och kranvatten kan jag nu (januari år 2020) meddela att 1 liter väger exakt 9 hekto.
Bisons princip.
För en tid sedan skrev jag om dödsannonser. Korset har nästan helt försvunnit som symbol och ersatts av andra vardagliga ting. Roddbåt, målarpensel, hund, duva, blomma, solnedgång...
Jan Johansson i Ekeby mejlar:
”På Island har man en bild på den som är införd i dödsannons - utmärkt tycker jag.”
För att få veta lite mer om googlar jag på ”dödsannonser” och första annonsen som dyker upp har både kors och solnedgång. Den döde var Lars Braw, f.d redaktionschef på Skånska Dagbladet, död 19 augusti 2019, 98 år gammal. Braw gav mig sparken från Skånskan 1962 med orden ”Nilsson kommer aldrig att bli journalist!”
Men ”No hard feelings, Lars!”
mejl: bison.gotland@telia.com