Dagen ser ut att bli – våt. De mörka molnen ute över Näsudden tyder på det.
”Gotlänningar oroliga för demokratin”, läser jag i ”min tidning”, den av papper. Det handlar om koranbränningarna.
Och Wolfgang Hansson i Aftonbladet. Om miljön:
”Det är som vi marscherar mot vår egen undergång med frejdiga steg och öppna ögon. Övertygade om att vi på något sätt ändå ska lyckas anpassa oss och överleva... Här avbryts jag av en telefonsignal.
– Hej, det är Ibrahim!
Ibrahim från Afghanistan, en av flyktingarna som kom till Burgsvik 2015. Spelade fotboll i Hansa-Hoburg. Fick inte asyl i Sverige. Flydde till Frankrike. Rånad och svårt knivskuren. Kom till en stad i västra Frankrike. Där besökte jag honom, hans framtid var oviss. Och så nu:
– Hej, det är Ibrahim!
Tillbaka på Gotland, första gången efter flykten. Han kommer hem till mig och visar stolt sitt franska pass. Han har fått permanent uppehållstillstånd, talar franska och fortfarande bra svenska. Utbildar sig till målare. Spelar inte längre fotboll, men vill gärna se Hansa-Hoburgs nästa hemmamatch. Laget ligger näst sist i tabellen och i morgon (tisdag) är det match mot IFK Visby. Den ska vi se.
*
Ur krönikan 14 augusti 2000:
”Hur ska vi gotlänningar bli av med vårat fastlandskomplex? Vi vågar inte riktigt tro på oss själva och inbillar oss, att på fastlandet där vet och kan man allt. Vi anpassar oss och tillåter oss bli omkullsprungna, när de självsäkra och vältaliga fastlänningarna kommer stormande. Och vi byter gärna dialekt när vi blir tilltalade av dessa fastlänningar. Pinsamt!
Fotbollslaget jag tränar – 12-åriga grabbar – spelade nyligen i Hemse-Cupen. Sista träningen före cupen berättade jag att vi skulle spela mot tre fastlandslag.
– Då har vi ingen chans! Var grabbarnas spontana kommentar.
Och det gick naturligtvis åt fanders, trots att vi egentligen var lika bra.
Men de var ju från fastlandet.
*
Tillbaka till det oroliga klimatet.
Under mina föräldrars och min egen uppväxt, knappt hundra år, var oftast vinter vinter och sommar sommar. Jag har åtta barnbarn, den äldsta är 30 år. Jag tror inte att någon av dem har ägt ett par vanliga skidor och jag tror inte de vet hur man tillverkar en snögrotta.
Gatorna i min barndoms Slite var aldrig översvämmade. Och på isen på Bogeviken spelades bandy, anordnades hästkapplöpningar och pjäxdans.
*
Har jag tidigare skrivit något överdådigt skrytsamt om trädgårdens blivande överflöd av tomater? Det gäller inte längre. Samma sak med vitlöken, paprikan, morötterna, persiljan...
Klimatets fel.