Det var på Visbydagen. Restriktionerna hade precis släppt och stan liksom kokade när vi vandrade mot kyrkan på kvällen. Varenda restaurang var full och folk satt till och med på uteserveringar fast det var oktober. Kyrkan var också full och jag fällde några tårar som vanligt. Det händer så lätt tycker jag, när man lyssnar på folkmusik. Bara Ronström och Reids spelglädje kan förresten få den hårdaste stenen att fälla tårar.
Redan på feberdimmans andra dag, läser jag på Facebook om att samma duo tillsammans med delar av Gotlandsmusiken ska ge sig ut på en liten bygdegårdsturné, med avslutning i Säves aula, på söndag den 30:e. Jag väser till min man att vi måste gå. Innan jag somnar hastigt med mina över 39 grader.
Ja jävlar vad sjuk jag har varit! Är fortfarande, när detta skrivs, onsdagskväll, svag, men troligtvis inte längre smittsam.
Jag insjuknade med hög feber på torsdagen direkt efter att jag skickat in förra veckans krönika. Ganska direkt kom också den fruktansvärda ryggvärken som sedan följt mig genom hela skiten. Jag som trodde att jag var förberedd, efter två års läsande om symtom, men att det skulle slå så hårt mot just ryggen var jag inte beredd på.
Lillpojken insjuknade dagen efter mig, i ännu högre feber med tillhörande feberyra. Men piggnade också på sig ganska snabbt. Make och dotter tog positiva test på helgen och ja, sedan dess har vi legat. De första dagarna sov vi givetvis mest, huller om buller och hit och dit. Sedan har det bara handlat om att fördriva tid.
Det slog verkligen olika på oss alla fem i familjen. För mig blev det ryggen men för en annan familjemedlem blev det näsan och bihålorna medan en tredje fått kämpa med hosta och en fjärde med huvudvärk. Känslan av att vara "borta i skallen" har vi känt av alla fem. Som att något liksom "tagit över" en. Något nytt.
Den höga febern gjorde att jag aldrig hann bli särskilt rädd eller orolig när jag väl var i sjukdomen. Den oro jag väl känt, var för den ovaccinerade lillpojken, så även hans relativt snabba förbättring var lyckosam.
Och jag är glad åt att det är över nu. Glad åt att det gick bra. Att jag, som är i riskgrupp, slapp allvarlig sjukdom. Tack gode gud för vaccin. Och kanske ses vi där, i Säveaulan på söndag. För må våren nu bli en enda lång konsert åt oss att njuta av.