"Hoppas att grannen vänder näsan åt ett annat håll"

Den här energikrisen gör att man får ont i magen. Många av mina bekanta här på Sudret är egenföretagare där marginalerna är små från början, hur ska det gå för alla?

Mien Niklasson skriver om elkrisen och att det nog blir lite mer än trivseleldning i år.

Mien Niklasson skriver om elkrisen och att det nog blir lite mer än trivseleldning i år.

Foto: Nina Leijonhufvud

Krönika2022-10-29 08:32
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag minns energikrisen 1973, mamma satte upp lappar i köket där det stod hur man skulle spara. Jag hade precis lärt mig läsa så jag minns hur jag stod och stavade mig igenom alla spartips.

Hela min barndom präglades av att man skulle spara på elen, inte slösa. Det var mörkt, hela 70-talet var mörkt, lämnade man ett rum skulle lampan släckas, att glömma lyset på toan var en styggelse. Man sparade till och med på spolningar i toan, om den som var där före bara hade gjort det lilla och man själv var på väg in så hojtade man: ”Du behöver inte spola! ”. 

Så här var det på skoltoan i Sanda skola också, där var samspolningen inte bara ett uttryck för sparsamhet utan att dela på en spolning var vänskap på riktigt. Förresten hade vi utedass när jag var barn, liksom flera av mina vänner, så det var fullt naturligt att gå på toa tillsammans. Tänk om man skulle berätta det här för dagens unga, de skulle tro att man var galen på riktigt.

Hemmansägaren, han som jag är gift med, har aldrig mentalt lämnat energikrisen på 70-talet. För honom har det alltid varit mycket viktigt att se till att vår fastighet är mörklagd, man får famla sig fram om man ska gå ut efter mörkrets utbrott. Om jag har glömt någon lampa på så har Hemmansägaren rivit upp himmel och jord för det. Nu går han går runt med ett försmädligt leende på läpparna och släcker lampor och är så nöjd över att han äntligen fått rätt.

Det är synd att den här nya regeringen dragit ner på antalet ministrar, annars kunde Hemmansägaren ha fått axla rollen som Duktighetsminister. Jag hävdar fortfarande att det är något sjukt med en person som inte kan koppla av i närheten av en eldkorg, ni vet sådana där järnkorgar som folk eldar brasor i utomhus för att det ska vara mysigt. Hemmansägaren blir så upprörd över detta slöseri med ved så att han nästan inte får luft när han ser en eldkorg.

På tal om eldning så eldar folk mer i sina braskaminer nu för att spara el. Naturvårdsverket skriver att om det uppstår olägenhet av rök i tätbebyggda bostadsområden så är det endast trivseleldning som gäller, det vill säga att man bara får elda två gånger i veckan, fyra timmar åt gången. Oj, oj, hur ska det då gå för mig? Vi bor i ett extremt tätbebyggt 1700-talsområde med endast 10 meter mellan vår och grannens dörr. Bara att hoppas att grannen vänder näsan åt ett annat håll.