Har jag problem med pinkandet? Nja... När jag tittar på fotboll på Fiket tillsammans med mina gelikar blir det lätt någon extra öl och därmed tätare toabesök. Men problem?
Jag har fått ett brev från ett företag, med ett ”särskilt förmånligt erbjudande om hjälp mot mina eventuella prostatabesvär”. Det gäller en produkt som ”tusentals svenska män har glädje av”. Jag får dessutom ”30 dagars förbrukning av preparatet helt GRATIS och fraktfritt”.
Och inte nog med det. Avsändaren lovar: ”Dessutom har jag också reserverat en helt speciell och mycket elegant klocka till dig. Den kan du få i gåva”.
Rörd av omtanken går jag ut och ”slår en drill” i syrenbersån.
Jag har flera gånger i mina krönikor öst beröm över den gotländska sjukvården. Sjukresorna och vårddagarna för mig och min närmaste har varit många. Just nu handlar det om vård dygnet runt i hemmet för min hustru.
I boken ”Om Nadja” skriver Fanny Ambjörnsson, professor i genusvetenskap, om sin sedan födseln multisjuka syster Nadja:
”Jag tänker att den omsorg Najda fick är kronan på verket i välfärds-Sverige. Med så stora behov har hon inte varit utsatt för nedskärningar, hon fick assistans dygnets alla timmar, ibland dubbel assistans för att åka och bada. Hon hade full uppbackning, vilket är ett helt fantastiskt betyg åt välfärds-Sverige”.
Välfärds-Sverige, men hur länge, nu när Moderat-ropen skallar: ”Sänk skatterna!”
”Tiden går och min hörsel blir allt sämre. VA? är numera ett av mina mest använda ord vid samtal. Kön för nya bättre hörapparater är upp till två år”, skrev jag i förra krönikan.
Och nu har tydligen dessa två år gått och det har äntligen blivit min tur. Så i veckan ska förhoppningsvis mitt VA?-ande vara historia. Allt skulle vara helt perfekt om dessa nya moderna apparater dessutom är vattentäta, fungerar vid intressanta diskussioner när jag badar bastu och piper högt när jag lägger ifrån mig dem men inte minns var. Det skulle underlätta mitt liv högst betydligt.
Fast under en övergångstid kommer jag nog att säga ”VA?” av gammal vana.
Ett litet mästerverk, Magnus Ihreskogs krönika i den här tidningen 23 oktober. Rubrik: ”Om inte mor och far mötts hade det inte blivit pizza”. Text: Cirka 2 500 tecken i en enda mening, utan kommatecken och bara en enda punkt! Världens längsta publicerade mening?