Jag föredrar svensk sommar med 15 grader och duggregn

Jag har köpt en fläkt. Ärligt talat har jag köpt två. Man får ju passa på innan de tar slut.

Jenny Persson

Jenny Persson

Foto:

Krönika2023-04-28 09:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En portabel air condition har jag redan sedan några år tillbaka. I skrivande stund håller jag på och inventerar nät-förrådet. Nätdörr har jag, och nätfönster till barnens rum. Jag putsade alla fönster i veckan som gick. Skurade väggar, tak och golv i badrummet. Ska storstäda kökets alla lådor innan den är här och man bara orkar sitta still, har jag tänkt. Värmen alltså. 

Rapporterna om att sommaren förväntas bli en repris av 2018 glädjer många. Många minns den som den bästa sommaren i livet och ärligt talat, jag har också många fina minnen ifrån den. 

Men man har ju inte glömt nätterna. Svetten. Hjärnan som liksom tycks ge upp vissa funktioner efter 25 grader. Och när det blir algblomning och stadens alla pooler svämmas över. Nej. Det är ju ingen hemlighet att jag föredrar den svenska sommaren som den är i sin naturliga form. 15 grader och duggregn.

Frågan är hur länge till man kommer att tänka på regn och femton grader som den naturliga svenska sommaren. 42 grader i Thailand och dagliga rapporter om klimatkrisen. Ärligt talat så hatar jag det. Det finns ingenting som får mig att må så dåligt och bli så nedstämd som rapporter om klimatet. 

Jag lider innerligt med alla dom som inte kan skaka av sig det, som läser allt och som engagerar sig. Mina erfarenheter som feministiskt insatt i över tjugo år har gett mig en viss medvetenhet om hur jäkla tungrott det kan kännas. Ändå är den feministiska frågan tusen gånger lättare att dra framåt, eftersom den rör en särskild grupp och eftersom få människor gillar orättvisa. 

Miljön kan tyvärr inte tala. Det måste människan göra åt den och det är ju en innerlig tur att många gör det. Men det måste ta hårt. Motståndet är så massivt, frågan så enorm. 

Talar gör den förstås, miljön, fast på sitt sätt. Genom värmeböljor, bränder, glaciärer som smälter, stormar, torka och döende hav. Den talar inte bara, den skriker. Och man VILL ju göra nåt, men man vet inte vad. Så man skaffar el-bil och sopsorterar och städar lite håglöst med ekologiska medel, medan fabrikerna och företagen fortsätter pumpa ut sina gifter, forcera jordytan och hugga hugga hugga ner sådant som lever. Man blir så matt. 

Fler isformar ska jag förresten också fixa till i sommar. När till och med kranvattnet blir varmt. Och en sån där nedkylningsväst till hunden.

Glad valborg på er allihopa, hur som helst. Tänk att man fick uppleva en vår till!