Alla som gett sig in på att bli reumatologer eller på andra sätt arbeta med autoimmuna sjukdomar, ja de är snälla. Som frivilligt gett sig in i djungeln som autoimmun sjukdom är.
Så jag räknar upp mina krämpor. Reumatism är en så knasig och konstig sjukdom. Den hoppar hit och dit i kroppen, skapar felbelastningar som orsakar smärtor på andra ställen och så vidare i all oändlig tid. Som svar på nästan alla mina punkter på värklistan svarar reumatologen att det inte har med ledgångsreumatism att göra. Håravfall, nej. Röstproblem, nej. Ryggvärk, nej. Det enda hon medger faktiskt ÄR reumatism är de svullna och tydligt inflammerade lederna jag visar upp. Dem sätter hon kortisonsprutor i, ser till att mitt recept med den immunförsvarssänkande medicinen är påfyllt och så vinkar vi hej då.
Jag har ju internet. På internet finns miljoners vetenskapliga artiklar, forskningsrapporter och röster från andra drabbade som delar med sig av sina erfarenheter. Jag är med i grupper med reumatiker över hela världen. Jag läser om hur de kämpar med kostnaden för sina mediciner och om hur de kan få vänta i månader på att få tag på en reumatolog eller ens en sjukvårdskunnig av något slag. Jag läser också om deras krämpor, som är exakt samma som mina. Får ta del av vad deras läkare säger och gör, åt saken.
Jag älskar att internet finns där för min hjärna. Ger den möjlighet att lära mig saker och få fundera om saker, särskilt sådant som rör mig så oerhört personligt som min egen sjukdom. Jag älskar också de glada amerikanska damerna som administrerar Facebookgruppen för alla oss som tar exakt den medicinen jag tar. Hur de välkomnar alla nya medlemmar med ett eget inlägg.
Men jag älskar också min läkare. Som följer mallen. Sätter tydliga gränser. Gör vad hon kan, absolut. Gör vad svensk sjukvård har sagt åt henne. Svensk sjukvård som också finns tillgänglig för mig varje dag i veckan, dygnet runt.
Och jag tänker på det där avståndet jag ofta känner mellan till exempel den svenska skolan och dagens samhälle. Att där skolan började vackla, ta till sig av föräldrars och barns växande kunskaper och läsande och lärande och delande av erfarenheter som internet medför, så satte sjukvården ner foten. Det finns inte en enda läkare som inte ler överlägset och himlar med ögonen när man nämner Google. Som om det är artiklar från Aftonbladet.se man hänvisar till och inte tunga forskningsrapporter man lagt timmar på att traggla sig igenom. Och jag uppskattar den begränsningen. De tydliga ramarna.
Svensk sjukvård står där den står, de gör vad de ska och de gör det bra.