Den traditionella julmaten.
En del av det gott – absolut. Men som vegetarian blir det lite fattigt utbud. Jag behåller gärna vörtbröd, ostar och grönkål i alla former, men inte ens som köttätare hade jag mycket till övers för sladdrig skinka eller Jansson. För min del tror jag att framgångsreceptet blir att skapa egna traditioner och våga vara normbrytare.
Drikke.
Med risk att bli deporterad från ön säger jag nej till denna av många älskade dryck. Faktum är att jag har svårt för att ens låta min man dricka det i min närhet, på grund av den frodiga andedräkt som har en tendens att hänga kvar fram till påska. Det blir en puss på julaftons morgon – sedan får han klara sig till tolvslaget på nyår. Jag har också svårt att ha det i vårt hem, då jag har hört alldeles för många historier om dunkar som inte luftats ordentligt och därmed sprängts. Mannen får helt enkelt pinna ut i förrådet och ta sig en slurk.
Glöggen.
Ännu en dryck som inte går hem. Jag testar varje år för att se om jag blivit vuxen nog att uppskatta det. Det ser ju så mysigt ut. Men jag är inte där än. Det är fortfarande bara spetsad, varm saft (som man av någon sjuk anledning ska hälla nötter och russin i).
Vintersportsaktiviteter.
Hundpromenader i snön går jättebra, det kan till och med vara riktigt mysigt. Men där drar jag gränsen. Det blir inga skid-, pulka- eller skridskoturer för undertecknad. Köldskador blandas med ymniga svettningar och få saker gör mig på så dåligt humör som just att vintersporta.
Ischoklad.
Generellt uppskattas de flesta former av julgodis, men ischoklad – det går inte. Julkola och knäck däremot: Ge mig.
Tomtemanin.
Kalla mig färglös och platt men röda porslinstomtar i alla de slag göra sig icke besvär hemma hos oss.
Stressen.
Det brukar vara ofrånkomligt att hamna där, både jobbmässigt och på det privata planet, men högst på min önskelista står sovmorgon följt av slöa dagar hemma. Helst iförd pyjamas, sittandes i soffan med tända ljus, en trave böcker, julgodis och något som inte är glögg eller drikke i glaset.