Under de senaste veckorna har det rapporterats om två män som under samma kväll i november förra året greps för sexköp på ett hotell i Visby. De greps efter att polisen bedrivit spaning mot hotellrummet då uppmärksam hotellpersonal anat oråd och slagit larm. Männen som greps var unga, en i 20-årsåldern och en i 25-årsåldern. Det är alltså män som för bara några eller något år sedan tog studenten. Män som genomgått 12 års skola och som efter något år väljer att köpa sig tillgång till en utsatt kvinnas kropp.
Sveriges sexköpslag var (och är!) unik. I år fyller den 25 år och vi var första land i världen att införa den. Efter oss har flera länder följt vårt goda exempel. Det är verkligen glädjande. Vad som inte är glädjande är hur många män som är beredda att begå brottet. Var tionde man i Sverige har någon gång köpt sex och var sjunde man ställer sig positiv till sexköp (att jämföra med ungefär en procent av kvinnorna). En annan oroande trend är att många av de unga män jag möter på gymnasieskolor runt om i Sverige ställer sig antingen oförstående till hur sexköpslagen är uppbyggd eller till och med starkt kritiska. Deras främsta argument är att den är orättvis då den inte kriminaliserar den som befinner sig i prostitution utan endast köparen. De menar att om båda går med på det så är det en affärsuppgörelse med samtycke och inget som borde straffas. Vår sexköpslag har ju just den fördelen att den inte straffar de redan mest utsatta, nämligen kvinnor som främst kommer från Rumänien, Bulgarien, Nigeria och nu i stor utsträckning från Ukraina och som befinner sig i vår tids slaveri. Man vill med lagen helt enkelt inte sparka på dem som redan ligger. Dessutom är det såklart ingen samtyckande affärsuppgörelse. Hur kan det vara det när en part sitter på makt och pengar och den andre helt saknar just det. En part som ställer krav på vad han vill ha och den andre som lurats, tvingats eller av omständigheter såsom fattigdom eller krig inte har något annat val, hur kan det någonsin vara jämlikt? Man beräknar att ungefär två miljoner (!) kvinnor och barn varje år skeppas runt världen med syftet att tillfredsställa mäns behov av makt. Det är en av de tydligaste markörerna för vårt ojämställda samhälle – ett där kvinnor och barn offras för mäns självupplevda rätt till kvinnors kroppar.
Jag kan inte sluta uppröras och upphöra förvånas över det att män söker, hittar och sedan betalar för att träffa en oerhört utsatt kvinna. Jag funderar ofta på hur det känns. Och vad det är som gör att han inte bara betalar för det utan också lyckas tända i situationen. Att träffa en kvinna på ett hotellrum som inte kan prata hans språk överhuvudtaget, från ett ofta krigsdrabbat och oerhört fattigt land som, om hon hade haft möjlighet, hade gjort något helt annat än att befinna sig i den moderna slavhandeln. En slavhandel som män upprätthåller världen över genom att köpa sig tillgång till en kvinnas kropp för sin egen njutnings skull. Två unga män som trots att de gått 12 år i svensk skola, marinerade i svenska värderingar väljer att köpa sex (eller köpa sig ett övergrepp menar jag då sex alltid är med samtycke). Kanske kommer jag aldrig förstå. Och kanske är det just det, att inte kunna förstå som ger oss en hint av vad det är männen saknar som vi oförstående har kvar: Empatin.