”Jag kände i hela kroppen att ja, nu skulle jag dö”

Jenny Persson berättar om sin tuffa kamp mot den ovanliga denguefebern – som kan komma att bli vanligare.

Genrebild på febersjuk person.

Genrebild på febersjuk person.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2024-10-18 11:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förra året, 2023, hade noll personer denguefeber på Gotland. I år är vi hittills redan två som haft det, vilket ju litegrann bekräftar alarmen som kommer söderifrån om en kraftig ökning av sjukdomen. Sammanlagt är vi dock bara åtta personer på Gotland som haft bekräftad denguefeber de senaste tio åren. Men mörkertalet lär vara ganska stort. Denguefeber får man via myggor och då gärna från den randiga tigermyggan som finns till och med i Sverige numera, men i liten mängd. I Thailand finns den i stor mängd och det var också där jag stötte på den.

Först tänkte jag att jag bara var jetlaggad förstås, när jag kom hem, men efter ungefär tre dagar fick jag feber. Hög feber. Fruktansvärd värk i leder och muskler, tusen gånger värre än min gamla vanliga värk. Det var här någonstans som ett numera, i vårt hem, legendariskt meddelande skickades till min man som var på jobbet, från soffan där jag låg i min sjukdom. "Jag kommer inte att klara det här", skrev jag till honom. 

Då släpade han släpade mig till doktorn. Jag var då så sjuk och svag att tårarna bara rann, jag pratade osammanhängande och kände i hela kroppen att ja, nu skulle jag dö. En massa prover togs, men det skulle dröja en vecka innan jag fick bekräftat att det faktiskt var denguefeber.

undefined
I flera andra länder har man upplevt denguefeber på epidemisk nivå. På bilden ses en tjänsteman i Honduras "röka ut" en skola i ett försök att hindra sjukdomens spridning.

Det finns ingenting att göra åt denguefeber, förutom att vila och dricka vatten. Vatten är elementärt och det gjorde också kroppen väldigt klart för mig. Jag var så törstig. Drack och drack och ville bara äta isbergssallad och rädisor. Vattenrika livsmedel. Febern försvann och byttes ut mot röda utslag i ansiktet. Senare uppstod vita prickar över hela kroppen som delvis fortfarande är kvar. Känslan av att kroppen var på väg att dö satt i länge. Utslagen också.

Svår förkylning, dåliga levervärden, svår klåda över hela kroppen och hjärntrötthet tog vid. När det var över tog det ungefär en månad, sedan började jag tappa hår. Inte lite hår, utan gigantiska mängder. Blev tunnhårig, helt enkelt. Hade duk på huvudet halva sommaren innan det började växa ut igen. 

Sjukvården gjorde vad den kunde för mig, men provresultaten hade kunnat komma fortare. Hade det varit andra gången jag hade sjukdomen hade jag kunnat hinna dö innan provsvaren kom.

Denguefeber drabbar en ofta värre och värre för varje gång man får det, så nu blir det resor norrut i fortsättningen. Och fler lär komma med mig. Turismen spås överlag att ändra riktning norrut framöver och denguefebern och andra tropiska sjukdomar kommer med stor sannolikhet vara en av anledningarna till det.