Jag känner mig bara löjlig när jag ska klä ut mig. Om jag hade en sån där liten, nätt kropp skulle jag vara en av de där tjejerna som alltid klär ut sig till något sexigt på maskerader, oavsett tema.
Om så temat är medeltiden, så kommer hon alltid där, den lilla söta tjejen, utklädd till något sexigt på medeltiden med så lite kläder som möjligt. För att äga situationen, slippa vara ful, slippa den där känslan i kroppen.
Eller när man tvingas sälja saker. Ta på sig den där försäljarmasken, smilet och kränga grejer till överpris som man egentligen inte kan stå för. Känslan i kroppen när man står där och ler.
Eller när barnen behöver sälja tretusen korvar till någon klassresa och man tillslut bara ger upp och lägger ut skiten på Facebook och kränger korvar till släkt och bekanta som värsta korvhandlaren, fast man vet att man egentligen borde tvinga barnen att gå ut och knacka dörr.
Jag kände mig också löjlig när det var utvecklingssamtal på förskolan och man fick sitta på en sån där pytteliten barnstol. Eller när man ska gympa och hoppa runt i grupp med andra, i cykelbyxor, till hurtig musik.
Samma sak när någon ska ta en bild på en, ni vet, särskilt när man också förväntas stå uppställd bredvid något, en staty kanske och man blir helt stel. Leendet mer ett grin än något annat.
Jag tänker på det när jag ser migrationsminister Maria Malmer Stenergard stå i rutan och prata om ”återvandring”. När hon säger saker som ”Vi vill titta på hur vi kan förstärka och underlätta för att de som känner att de inte har kommit till sin rätt här i Sverige istället kan återvandra”.
I Ale kommun står ytterligare en moderat politiker och orerar krampaktigt om kampanjen som dragits igång i kommunen för att få folk att ”återvandra”. Han menar att det finns en ”stor efterfrågan” om information om just återvandring. Invandrarna i Ale kommun tycks bara sitta och vänta på att få HJÄLP och INFORMATION om hur de tar sig tillbaka till sina hemländer.
Det är två moderater som ser ut att vilja krypa ur sina egna skinn som jag ser. Lite som jag i påskparaden. Lite som en gång när tjejgänget fick för oss att gå in på Munken, för att upptäcka att vi var de enda över tjugo år där inne. Lite som när man blöder igenom och tvingas förflytta sig en bit med synligt mensblod på kläderna innan man når toaletten.
De sålde sina själar för att för evigt tvingas leva med känslan av att vara en 38-åring på Munken.