Min första alldeles egen sommargotlänning hette Maria. Hon och hennes familj hade gården bredvid vår och kom ner varje påsk och sommar och skollov. Däremellan brevväxlade vi. De bodde i Stockholm vanligtvis och hon tyckte att allting hos oss var så spännande. När vi blev äldre uppfattade jag hennes värld med märkeskläder och förortsbetong som spännande. Hon kom med den stora världen till mig och fick trygghet och lugn i utbyte.
Det enda huset i vårt område som står tomt är det mittemot vårt. Vid påsk varje år öppnas dörrar och fönster, täcken hängs på vädring och huset fylls av släkten som gemensamt har huset som sommarhus. De fixar i trädgården, sitter ute även fast det är kallt och de påminner oss om att NU, nu börjar det.
Efter midsommar varje år kommer några hyresgäster som har hyrt hos oss i nästan tio år. Även om vi haft gäster före dem så är det varje år något speciellt när just dom kommer. På nästan tio år har vi ju lärt känna varandra. Vi uppdaterar varandra på vad som hänt det senaste året, de fixar med cyklarna, äter frukost under plommonträdet och liksom ÄLSKAR allting. Påminner oss om hur lycksaliga vi är som har det så lugnt och vackert och trevligt här på ön.
Det är ju det som turister gör. Ja, visst är det jobbigt att plötsligt behöva stå och köa i affären där det vanligtvis tar fem minuter. Visst är det jobbigt att trängas och de kör som galningar och de tar så stor plats och de är på många sätt konstiga och ganska jobbiga. Men de älskar vår plats. De kommer hit och påminner oss om hur bra vi har det.
Alla möten! När världen landar i ens egen trädgård i form av backpackers från Kanada, studenter från Pakistan och artiga tyskar. Och så Stockholmarna! Som sedan i sin tur har dörren öppen för oss. Vi är i Stockholm flera gånger varje år.
Stockholm är på väg mot en vårdkris som inte skådats tidigare i modern tid. Kanske kommer sjukhus i hela landet att bli tvungna att rycka in för att avlasta storstadsregionerna så småningom. Därför åker vi inte dit nu. Det är inte läge att riskera att överbelasta deras sjukhus än mer.
Jag kommer att sakna dem i år, turisterna och sommargotlänningarna och stockholmarna. Jag kommer att sakna dem i påsk och jag kommer att sakna dem i sommar. Jag hoppas att de klarar sig allihop. Så att de kan komma tillbaka och trängas hos oss igen när det lugnat ner sig.