Såhär runt Alla hjärtans dag så tänker jag på kärlek. Det finns så många sorter. Kärleken till mamma är en. Kärlek till barnen en helt annan. För att inte tala om kärleken till hunden!
Den allra starkaste kärleken som finns i världen är jag övertygad om, är den mellan förälder och barn. Barnen föds, oftast ur kärlek och sedan gör samhället allt det kan för att förminska och förstöra den där starkaste kärleken. Skapar ohållbara strukturer som går emot de flesta föräldrars evolutionära instinkter, då vi tvingas lämna bort våra små ungar innan de knappt lärt sig gå, bara för att vi måste jobba och ha råd att fortsätta upprätthålla kapitalismen som världssystem.
Ett system skapat av och för män. Eller snarare, ett system skapat av och för människor med vinstintresse. Kapitalister helt enkelt.
Istället för att bygga samhället kring barnen, som ju är de vi alla älskar mest och värderar högst, bygger vi samhället kring...annat. Vi skapar orimliga strukturer och sätter ohållbara normer där barnen oftast kommer allra sist. Vi sätter äktenskapet som norm och formar samhällen utefter det istället.
Vi arbetar och arbetar för att kunna köpa en massa löjliga saker som vi lurat i både oss själva och barnen att vi blir olyckliga utan. Vi lever i ett kärleksförnekande samhälle, tycker jag, där vi måste göra oss förtjänta av kärlek. Vi måste offra fem dagar för att få vara tillsammans två. Åtta, nio timmar, för att få vara tillsammans tre, fyra.
Allt det här får oss att känna att de där två ljuvliga dagarna tillsammans måste vara MAXADE, vilket lurar oss att tro att vi inte orkar vara med våra barn. Det är ju ansträngande att hela tiden behöva maxa.
Jag blir så bedrövad varje gång jag tänker på det här. Jag längtar till i sommar. Jag längtar tills den förbannade skolplikten tar paus för sommarlov. När både barn och vuxna får sova så länge de behöver. När man får vara så nära man vill. När dagarna inte längre går ut på att nöta ner sina naturliga instinkter och gå emot allt som ens innersta väsen skriker åt en.
När man orkar hångla på en onsdag! När barnen orkar mer än att bara komma hem och dö framför tv:n. När man kan elda upp alla jävla läxpapper och prov och när ingen chef längre kan beordra övertid. När solen skiner och man kan vara med sin hund exakt varenda sekund av dagen.
När kärleken styr. Dit längtar jag.